Ekumenik – en pulshöjare!

Mitt namn är Luisa Tast och jag är för tillfället studieledig från min tjänst som diakon i Vasa svenska församling. Jag bor i Malax tillsammans med min man och våra tre barn.

Ekumenik fungerar som pulshöjare för mig – på ett positivt och spännande sätt!

Jag är uppvuxen i ett lutherskt prästhem och kyrkan upplevde jag som mitt andra hem. Tidigt lärde jag mig liturgin, bönerna och psalmerna utantill. Under tonåren fick jag nya vänner som var aktiva inom olika frikyrkor och jag deltog för första gången i deras möten.

Genom min blivande man kom jag med i Bullaligan i Vasa, en ekumenisk evangelisationsförening som på lördagsnätterna fanns till för ungdomarna på stan. Jag var till en början väldigt skeptisk inför andras sätt att uttrycka sin kristna tro men med tiden började jag uppskatta mångfalden och det faktum att Jesus var i centrum för oss alla.

Jag var till en början väldigt skeptisk inför andras sätt att uttrycka sin kristna tro men med tiden började jag uppskatta mångfalden och det faktum att Jesus var i centrum för oss alla.

Idag har jag en ekumenisk familj. Min man är vuxendöpt i en pingstförsamling och har varit aktiv inom Missionskyrkan – så ni kan ana er till att diskussionerna hemma har varit innehållsrika! Det har bidragit till att vi som familj engagerar oss främst i ekumeniska sammanhang. Vi sjunger alla i den ekumeniska gospelkören Ichtys, deltar i ekumeniska ”Bön för alla” i Malax och fungerar som team i den ekumeniska själavårdsrörelsen Helhet genom Kristus.

Ekumeniska rådet i Finland

När jag väntade vårt första barn år 2008 blev jag tillfrågad om jag ville komma med i Ekumeniska Rådet i Finland (ERF) och har varit aktivt med ända sedan dess.

ERF är ett tvåspråkigt samlingsorgan för kristna kyrkor, samfund och församlingar som finns i vårt land. Det gemensamma är att vi alla bekänner Jesus Kristus som Gud och Frälsare och vår drivkraft är att uppfylla den kallelse vi fått att leva som syskon.

Det gemensamma är att vi alla bekänner Jesus Kristus som Gud och Frälsare och vår drivkraft är att uppfylla den kallelse vi fått att leva som syskon.

Jesus bad att vi alla ska vara ett, liksom Han med Fadern och den Helige Ande är ett. ERF strävar efter att stärka enheten mellan kristna och vara ett vittnesbörd i vårt land. I praktiken blir vi samtidigt en mötesplats där vi kan lära känna varandra och andra kyrkors lära och uttryckssätt.

Det viktiga är att istället för att fokusera på det som skiljer oss åt behöver vi koncentrera oss på allt som förenar. ERF har utarbetat Ekumenikens takt och ton som består av 10 punkter där bland annat respekten gentemot andra kristna samt att inte idealisera det egna samfundet på bekostnad av ett annat framhålls. 

Länk till Ekumenikens takt och ton på ERF:s webbsidaÖppna länk i ny flik
 

50 representanter från olika kyrkor

ERF består av en bestämd kvot representanter från varje kyrka beroende på hur stort samfundet är. Från lutherskt håll är vi 20 personer, varav två finlandssvenska, från ortodoxa 10 personer och från de resterande 2 personer. Sammanlagt blir vi knappt 50 personer. Utöver dessa finns ett 30-tal kristna partnerorganisationer med varsin representant men de har inte rösträtt. Som ordförande under pågående period fungerar vår lutherska ärkebiskop Tapio Luoma. ERF har även fyra personer anställda, varav en fungerar som generalsekreterare.

ERF har en diger verksamhet. Vi har sju sektioner som arbetar med olika specialfrågor och ordnar seminarier, bland andra ungdomssektionen, sektionen för lokalekumenik och sektionen för lärofrågor och teologi. Själv är jag medlem av sektionen för finlandssvensk ekumenik som vill värna om ERFs verksamhet på svenska samt ha en växelverkan med den finlandssvenska samfunden.

I början av 2000-talet initierade president Tarja Halonen till en religionsdialog mellan ledarna av de monoteistiska religionerna och efter årliga möten grundades år 2014 RESA-forum – Religionernas samarbete i Finland. RESA vill motverka fördomar och öka kunskapen om varandras religion och kultur och värna om religionsfriheten i vårt land (se Tro fritt).

Ekumeniska ansvarsveckan och ekumeniska böneveckan

ERF initierar också till teologiska samtal mellan samfund, bland annat har lutherska och ortodoxa kyrkan redan i 30 års tid fört lärosamtal och själv har jag fått delta i teologiska samtal mellan lutheraner och baptister. ERF ansvarar också för den Ekumeniska Ansvarsveckan och böneveckan.

I ERF har jag fått många nya vänner och jag har dem alla att tacka för min egen personliga utveckling som kristen. Under åren i ERF har jag lärt mig mycket om andra kristna kyrkor men faktiskt kanske ännu mer om min egen. Det som är spännande med ekumenik är att den skapar en sund distans till det egna sammanhanget och man blir utmanad genom att se på sin kyrka med någon annans ögon. Det leder i sin tur till att man ifrågasätter och behöver tänka till om sin egen tro och kyrka. Allt jag som barn lärt mig utantill behövde jag nu ställas inför och bilda mig en egen relation till.

Allt jag som barn lärt mig utantill behövde jag nu ställas inför och bilda mig en egen relation till.

Det är väldigt hälsosamt med distans till det egna och att våga ifrågasätta. Jag anser också att det är fint och inspirerande att våga erkänna att något annat samfund har något jag tycker om och värdesätter. Min önskan är att trösklarna till varandras kyrkor och gudstjänster skulle bli lägre och att vi lärde oss att bättre visa uppskattning inför varandra. Jag minns en predikant som frågade sig hur vi kristna skall kunna älska våra fiender när vi inte ens kan älska våra trossyskon.

...vår bild av Gud blir också så mycket större när vi tar del av andras uttryckssätt. Jag brukar ibland skämta om att man under sin livstid borde vandra runt i olika kyrkor för att på så sätt lära känna Gud allra bäst – eftersom alla fokuserar på olika sidor hos Honom!

Luisa Tast