Trefaldighetskyrkan – en ståtlig 150-åring

Året är 1852. Vasaborna är skakade efter branden som slukade deras stad. Hur kunde det ske? Vad händer nu? Frågorna är många. Av den flera hundra år gamla S:ta Maria kyrka finns bara väggarna kvar. Något måste göras. Kyrkostämman beslutar att inte restaurera den och i stället byggs en provisorisk kyrka.

– Den var mycket enkel och hade bara ett jordgolv, säger Inger Wallius, en av guiderna i föreningen Vasa-Korsholm guider.

Den nya staden Vasa byggs vid havet och den behöver mer än en provisorisk kyrka, men Korsholmsborna vill inte delta i byggandet. De får i stället tillstånd att göra en kyrka av den gamla hovrättsbyggnaden – den har klarat sig undan lågorna.

En ny kyrka tar form

I nya Vasa sitter däremot läns- och stadsarkitekt Carl Axel Setterberg vid ritbordet. En kyrka i nygotisk stil håller på att ta form under hans penna och efter noggrann bearbetning känner han sig klar – nu får byggnadskommittén granska ritningen. Kommittén är i huvudsak nöjd med Setterbergs förslag, men intendent Ernst Lohrmann har svårt att acceptera kyrktornet. Han anser att det platta taket ser halvfärdigt ut och vill addera en spira, men Setterberg lyckas övertyga kommittén om fördelarna med ett platt torn.

– Hans vision var att tornet kunde användas av brand vakter. Branden var fortfarande ett känsligt ämne, så det var väl det som fick dem att ändra sig, säger Wallius.

Inger Wallius är en av guiderna i föreningen VasaKorsholm guider. Hon uppskattar Trefaldighetskyrkans historia. Foto: Ida Erikson

Efter en lång process godkänns ritningarna och 1858 muras grundstenen för kyrkan under högtidliga former. Till sockeln behövs stora mängder gråsten och den ska hämtas från Rödgrund, en ö cirka trettio kilometer norr om staden. I arbetet deltar hundra frivilliga män med sina hästar.

– Det måste ha varit grymt för hästarna att dra stenarna över snö och is, säger Wallius och skakar på huvudet.

Tegel till väggarna finns lyckligtvis lite närmare, i Levóns tegelbruk i Sandviken närmare bestämt. Bygget framskrider, men när kyrkan nästan är färdig, händer det som inte får hända: kyrktornet får oförklarliga sprickor och går inte att rädda.

– Kyrktornet revs och man fick börja om från början. Det här försenade bygget, säger Wallius.

Förseningen är ett hårt slag mot Setterberg, men det finns inget annat att göra än att hoppas att tornbygget lyckas på andra försöket.

Under tiden som kyrkan byggs samlas församlingen till gudstjänst i det nya hovrättshuset, men 1863 börjar församlingen använda Trefaldighetskyrkan, trots att den inte är färdig.

När kyrkan så småningom ska inredas, stöter Setterberg på nya problem. Den dåvarande prosten är inte nöjd med placeringen av predikstolen och dessutom finns det missnöje med färgvalet. Församlingsborna anser att Setterberg har valt för dystra färger och tycker heller inte om trädetaljerna. Till sist får väggarna i kyrksalen en varm sandstensfärg och taket en himmelsblå färg.

– Under 1960-talet renoverades och moderniserades kyrkan och då fick väggarna en grå nyans i stället. När man gjorde nästa renovering, i början av 2000-talet, tog man tillbaka de ursprungliga färgerna, säger Wallius.

Tre tavlor kunde varit fem

Åren innan Trefaldighetskyrkan invigs, börjar det tryta i kassan. Setterberg vill att altaret ska prydas av fem väggmålningar, men måste nöja sig med färre. Sist och slutligen får altaret tre oljemålningar.

Den första altartavlan doneras av landshövdingsänkan Natalia von Rechenberg. Konstverket heter ”Den heliga nattvardens instiftande” och målas av Robert Wilhelm Ekman. Tavlan väcker Vasabornas förtjusning, men en man låter sig inte imponeras så lätt.

– Det var Gabriel Rewell. Han ville ha en finare altartavla och beställde därför en ny av konstnären Albert Edelfeldt, säger Wallius.

Edelfeldt målar en tavla med julmotiv och kallar den ”Herdarnas tillbedjan”. Den föreställer herdar som böjer knä inför Maria och hennes nyfödda son. 

Altartavlan Herdarnas tillbedjan av Albert Edelfeldt. Arkivfoto.

Den nya tavlan tas emot med glädje, men dessvärre har arbetet med den tagit för allt för lång tid.

– Rewell hann aldrig se tavlan. Han dog innan den var färdig och det var hans änka som donerade den till församlingen. Den är väldigt vacker, säger Wallius och blickar upp mot det fem meter höga konstverket.

Den tredje och sista altartavlan målas av konstnären Louis Sparre och föreställer Jesu gravläggning.

Ärkebiskopen inviger kyrkan

Året är 1869. Det har tagit elva år att bygga kyrkan och det har tärt på krafterna, men nu kan Setterberg äntligen andas ut: Trefaldighetskyrkan är färdig. Ärkebiskop Edvard Bergenheim anländer till Vasa och inviger den nya kyrkan. Det har gått 150 år sedan den dagen, men än är kyrkan i användning och ett självklart inslag i stadsbilden.

– Trefaldighetskyrkan har klarat sig bra under årens lopp. Inte ens under krigsåren skadades den, tack och lov. Ett av tornen nuddades bara av en bomb, säger Wallius.

Hon anser att det är häpnadsväckande att Trefaldighetskyrkan och andra samtida byggnader överhuvudtaget finns.

– När man byggde upp det nya Vasa efter branden, var invånarantalet 6 000 och av dem var det under 800 som betalade skatt. Det är ganska fantastiskt att de åstadkom byggnader som Trefaldighetskyrkan. Jag brukar ofta fundera hur de har klarat av det och hur har de orkat? Vi får vara glada att vi har kyrkan.

Trefaldighetskyrkan fotad i juni 2019. Foto: Christoffer Björklund.

Källor: Vasa svenska församling, Lehtikanto, M. (1943) ”C.A. Setterberg – Uusgoottilaisen tyylin edustajana”, Rusama, T & Koskimies-Envall, M. (1993) ”Herdarnas tillbedjan”. 

Vi firar att det gått 150 år sedan Trefaldighetskyrkan invigdes i en tvåspråkig festmässa söndagen den 8 september klockan 10.

Trefaldighetskyrkan och församlingarna

• Trefaldighetskyrkan invigdes 5 september 1869.
• Den rymmer 900 personer.
• Stadsförsamlingen blev inledningsvis en kapellförsamling, men 1872 avskildes den från Korsholms moderförsamling.
• År 1928 delades församlingen i en svenskspråkig och en finskspråkig församling.
• År 1977 bildade Vasa finska församling och Vasa svenska församling en kyrklig samfällighet. Det innebär att vardera församlingen ansvarar för den egna verksamheten, medan det ekonomiska ansvaret är gemensamt.

Text: Ida Erikson