Nyhetslista

Till nyhetslistan

Två män står intill en grön gran i en kyrka. I bakgrunden skymtar altartavlorna. Trefaldighetskyrkans övervaktmästare Kim Granholm och Peter Back beundrar julgranen som fått tina upp en stund inne i kyrkan.

Han är mannen bakom julgranen

26.11.2020 13.09

Granen står så grön och grann i Trefaldighetskyrkan och det är helt och hållet Peter Backs förtjänst. Långt innan jul vet han precis hur årets julgran kommer att se ut.

Trefaldighetskyrkan lyser upp decembermörkret. Morgonluften är krispig och små, små snöflingor singlar ner från himlen. De bildar ett mjukt täcke på den gran som vilar på släpkärran som parkerats utanför kyrkan.

Det är Peter Back, lägergårdsföreståndare för Alskathemmet, som transporterat granen till kyrkan och snart kommer den att stå rakryggad vid altaret och glädja alla tusentals stora och små som besöker kyrkan under juletiden.

– Det hör till med en gran, säger Peter.

När Peter för åtta år sedan blev lägergårdsföreståndare på Alskathemmet fick han frågan om han kunde tänka sig att välja ut och fälla en julgran till Trefaldighetskyrkan på den mark som Vasa kyrkliga samfällighet äger i Alskat eller i Österhankmo. Han svarade ja och gjorde tydligen ett mycket bra arbete, för än i dag är det hans uppgift.

– Julen är en fin tid. Det är ett hedrande uppdrag.

Det är dessutom ett uppdrag helt i hans smak, för Peter njuter av att röra sig i skog och mark. Redan tidigt på hösten snörar han på sig löparskorna och låter stigarna leda honom till en gran som är värdig nog att bli julgran.

– Det duger inte med vad som helst.

Söker hög och smal gran

Enligt Peter är den rätta granen jämn, har fina barr och är kring fem meter hög. Dessutom måste den vara ganska smal för att kunna dela rum med både körer och luciatåg framme i kyrkan. Att hitta en gran som är både smal och hög är inte den lättaste uppgiften, men det är inte omöjligt.

När granen väl är hittad, memorerar Peter platsen. Sedan återvänder han i december och fäller den – än har det inte hänt att han skulle ha glömt var granen står.

– Jag kommer nog ihåg. Jag vill inte märka ut den på något särskilt sätt, för då kan ju någon annan ta den, säger han och ler.

Har du alltid varit nöjd med de granar du valt?

– Ja, men ibland ser granen kanske finare ut i skogen än när den väl är på plats, men jag brukar se till att skaffa en fin gran. Den måste vara fin. Det är ju väldigt många som ska titta på den under julen.

Avskalad pyntning

Tillbaka till Trefaldighetskyrkan och decembermörkret. Det har blivit dags att bära in granen i kyrkan – granen som vuxit till sig i skogen i över tio år. Peter får hjälp av sin son, Jonathan Back, att ruska av all snö, sedan öppnar de portarna och bär in den i kyrkan.

En snötyngd gran bärs upp längs altargången i en kyrka av två män. I bakgrunden skymtar en till person.

Jonathan och Peter Back bär in den snötyngda julgranen i Trefaldighetskyrkan.
 

Inne i kyrkan plockar kyrkvaktmästaren Kim Granholm fram julgransfoten och tackar Peter för granen. Nu tar han och de andra vaktmästarna över ansvaret för granen och ser till att den får kärlek och rikligt med vatten. Det är också de som klär den när den väl vant sig med värmen inne i kyrksalen.

– Vi brukar bara pynta den med en ljusslinga, säger Kim.

Så har det varit så länge någon kan minnas. Inga glittriga kulor och inga glittriga band, bara en enkel ljusslinga.

Julgranen har gjort en lång resa från skog till kyrka, men nu står den äntligen där den ska. Nu kan väntan på julen och det förunderliga lilla Jesusbarnet börja – han som föddes i ett enkelt stall, utan glitter.

Den här artikeln skrevs hösten 2019. Peter Back är tjänstledig i höst så det blir någon annan inom Vasa kyrkliga samfällighets fastighetsförvaltning som skaffar årets gran till Trefaldighetskyrkan.

Altartavla i Trefaldighetskyrkan. I förgrunden en julgran med eljljus i.

Julgranen bildar en vacker inramning till Albert Edelfeldts altartavla Herdarnas tillbedjan.
 

Var Martin Luther först med julgran?

I mitten av 1800-talet blev en historia om Martin Luther omåttligt populär, där han beskrevs som mannen bakom den första julgranen.

Enligt berättelsen vandrade Luther i en snöig skog i närheten av Wittenberg då han plötsligt fick syn på en liten julgran som lystes upp av stjärnornas sken. Synen fick honom att släpa hem trädet och inspirerad av stjärnorna klädde han granen med stearinljus, samlade familjen och berättade för dem om den där natten då Jesus föddes.

Även om det är en trevlig berättelse så finns det inga historiska belägg för att den är sann och dessutom var julgranen redan känd på Luthers tid.

Traditionen med julgran uppstod i västra Tyskland i början av 1500-talet och på 1700-talet blev julgranen folklig.

På 1700-talet spred sig traditionen även till Norden, men då främst till adelsfamiljer. Hundra år senare flyttade julgranarna in i så gott som alla hem och kyrkor.

Källor: Suomen kirjallisuuden seura och webbsidan Världens histora

Länk till webbsidan Världens histora

Artikeln skrevs hösten 2019. Peter Back är tjänstledig hösten 2020 så det är en annan person inom Vasa kyrkliga samfällighets fastighetsförvaltning som skaffat årets gran till Trefaldighetskyrkan.


Text: Ida Erikson
Foto: Christoffer Björklund

Artikeln har publicerats i Vasa svenska församlings församlingstidning Kyrknytt nr 4/2020