Glasväggar mot gatan och äppelträd på gården

Det är lätt att bli nyfiken när man hör arkitekt Kalle Viljanen beskriva hur det framtida hemmet för Vasaförsamlingarna kunde se ut.

– Min vision är att hela första våningen funkar som restaurang eller café, och att vem som helst kan komma dit även om de inte har något ärende. Det ska vara ett så välkomnande och fint ställe att det är roligt att komma dit! Då blir man också van att vara där, säger Kalle.

Han har fått uppdraget att planera den nya församlingsgården på Skolhusgatan-Vasaesplanaden. Men innan han började skissa, ville han höra personalens tankar. Det var väldigt konkreta saker, allt från att man i nuläget har för få toaletter till att förråd och kök inte är ändamålsenliga.

– Någon sa att han inte behöver ett eget rum alls, för han är jämt på språng. Andra sa att de jobbar hemma men tycker det vore roligt att ha ett kafferum dit de kan komma ett par gånger i veckan och träffa kollegerna.

Huset måste vara intressant

De nuvarande utrymmena upplevs så komplexa, att man inte riktigt vet vem som jobbar i huset.

Viljanen konstaterar att det då är svårt att känna gemenskap i arbetet. Han har fått förslag om att man till exempel ska kunna se från första till andra våningen, för det skulle ge en slags samhörighet.

– Om man planerar som ett myndighetshus så är det ingen som vill komma dit av församlingsborna, och de anställda jobbar hellre hemifrån. Så huset måste vara intressant på något sätt!

I Viljanens vision blir bottenvåningen av fastigheten på Skolhusgatan ett slags ansikte mot staden. Där finns alltså entrén med café, matsal och församlingssalar.

– Första våningen borde ha en glasvägg mot gatan, så att man ser in till verksamheten. Nu är fasaden helt sluten, men då skulle man se vad folk håller på med då man går förbi. På samma sätt kunde man då inifrån se att nån bekant går på gatan och be dem komma in på kaffe.

Kalle beskriver första våningen som den aktivaste delen av församlings- gården. Han tänker sig att utrymmena flexibelt ska kunna användas för olika funktioner.

– Café och församlingssalar behöver inte vara tillstängda, utan mer som en aula där man genom att flytta möbler och sådant kan göra vad som helst. Ibland kanske man sjunger där eller till och med har gympa.

Innergården tas i bruk

För att åstadkomma framtidens församlingslokaler tar Kalle innergården i bruk, där en L-formad tillbyggnad skulle skapas. Längs brandgatan är den tre våningar hög och lika bred som grannhuset. Denna huskropp förenas med fastigheten på Skolhusgatan genom en del i glas som angränsar till Tikanojas gård.

– Mot Tikanojas skulle det bara vara en våning, men högt i tak, och modernt och fint. Mot innergården skulle det vara glasväggar, och man kunde till och med ha en terrass på taket.

Parkeringsplatser under jord

Något personalen efterlyst är parkeringsplatser. Eftersom man ändå måste gräva för att bygga ett underjordiskt parkeringshus, tänkte Kalle att man kan bygga ut längs tomtens kanter.

– Hela innergården skulle fungera som en trädgård med äppelträd och hästkastanjer, dit eftermiddagssolen når. Barnledarna sa genast att de kommer att trivas så bra med barnen där. Men också äldre människor kunde under sommaren träffas där och dricka kaffe. Då förändras hela verksamheten, säger Kalle entusiastiskt.

I Vasa svenska församlings strategi finns en målsättning om att vara nära mänskor och att vara där saker sker, som en kyrka på torget. Det ligger också i linje med Kalles tankegångar.

– Då ska man vara synlig och lätt att hitta. Det har diskuterats om församlingarna borde flytta bort och sälja allting, men jag tycker det vore helt fel. Ni är nu på en så fin plats, mitt i stan, på stans bästa ställe!

Allt på en våning

Kalle har alltså en vision där man använder enbart första våningen på Skolhusgatan, och låter resten bli exempelvis bostäder. Det är också den framtid han ser för samfällighetens hus i hörnet av Skolhusgatan och Vasaesplanaden, som lider av problem med inomhusluften.

– På Vasaesplanaden är egentligen fasaden det sjuka. Fogen mellan fönstren och elementen läcker, så isoleringen inne i betongen är svart och full av mögel.

– Därför borde fasaen rivas men stommen är helt okej så den kunde användas för bostäder.

Hur gör du för att sålla bland alla önskemål?

– Det är arkitektens jobb. Jag ritar hela tiden egnahemshus och villor, så det här är samma process men en större uppgift. Kunden kommer först in och berättar vad han önskar sig, och därför hade vi diskussionen med medarbetarna.

– Församlingen bestämmer vad som stryks i verksamheten eller flyttas nån annanstans, så att jag vet om man vill ha ett rum och kök, eller fem rum och kök med bastu och simbassäng.

Själva planeringen går snabbt men processen tar tid.

– Jag skissar en gång och skickar det, och så börjar grubblandet inom familjen eller som här inom församlingen, och det tar tid, men det är viktigt att processen får göra det.

Kalle säger avslutningsvis att det ännu finns många olika scenarier för hur församlingscentret förverkligas.

– Jag vill poängtera att detta bara är ett alternativ, det finns flera olika. Så jag vill inte köra över någon men jag tog fram en vision.

Text: Sofie Furu
Foto: Johanna Backholm

Artikeln har ingått i Kyrknytt 3/2022.