Församlingen finns till för alla medlemmar!
I början av februari blir det biskopsvisitation i Vasa svenska församling under ledning av Bo-Göran Åstrand. Han ser fram emot att besöka en församling som han genom åren sett som en föregångare i stiftet. Läs intervjun med biskop Bo-Göran Åstrand.
– Alla i församlingen borde få känna att kyrkan finns till för just dem. Jag blir väldigt ledsen när jag hör att medlemmar upplevt att de inte räcker till som de är.
Vasa är en rätt välbekant stad för Bo-Göran Åstrand. Efter gymnasiet hade han ett mellanår då han studerade på bibellinjen vid Evangeliska folkhögskolan.
– Jag är uppväxt i den evangeliska rörelsen, och på den tiden hörde det lite till att gå ett år på folkhögskolan. Det var en bra tid med fin gemenskap. Bland annat minns jag mina besök i Roparnäs kyrka, där min dåvarande flickvän och nuvarande fru Karin var med och ledde en av församlingens klubbar.
Åstrand säger att han under sina år som kyrkoherde i Jakobstad såg upp till församlingen i Vasa.
– Här finns en mångsidig verksamhet med en bred kontaktyta till samhället och medlemmarna. Därför blev Vasa svenska ett slags modellförsamling för mig. Jag minns till exempel ökenmässorna som Gunnar Särs introducerade, och som han också kom att hålla i Jakobstad.
Genom åren har Åstrand också lärt känna en stor del av personalen, det har funnits ett naturligt utbyte bland annat genom olika utbildningar. På så sätt är församlingen välkänd för honom.
Vilka förväntningar har du på visitationen i Vasa?
– Vasa svenska församling är en för våra förhållanden stor stadsförsamling. Det skall bli spännande att se var ni står i dag, vilken miljö ni verkar i och vilken profil ni har.
Det skall bli spännande att se var ni står i dag, vilken miljö ni verkar i och vilken profil ni har.
I vilken mån upplever du att det lika mycket är du själv som biskop som blir granskad av församlingen under en visitation?
– Det blir nog ett slags samspel så visst hamnar jag att tänka efter och läsa på inför en visitation. Det är viktigt vad jag säger, hur jag uttrycker mig och hur jag svarar på frågor.
Regnbågsmässa
I somras deltog biskopen som inbjuden gäst i regnbågsmässan i samband med Vasa Pride. Biskopen predikade inför en välfylld kyrka och beskriver det som en väldigt positiv upplevelse.
– Det fanns en rymd i Trefaldighetskyrkan den dagen, den var fylld med värme, kärlek och fin gemenskap. Jag har hört att regnbågsmässorna får en fortsättning i Vasa, det är jag glad över.
Det fanns en rymd i Traldighetskyrkan den dagen, den var fylld med värme, kärlek och fin gemenskap.
Åstrand minns hur han inför sin första Pride-gudstjänst i Jakobstad 2014 blev föremål för påtryckningar och hur spänd han var strax före gudstjänsten.
– Samtidigt upplevde jag en stor befrielse. I dag känner jag en stor frid över frågan, och jag är glad att så mycket har hänt inom kyrkan när det gäller sexuella minoriteter.
Pandemi och herdebrev
Åstrand installerades som biskop i slutet av september 2019. Då upplevde han att det fanns en klar arbetsbild och en klart utstakad väg framåt.
– Sen kom pandemin och det mesta ställdes på ända. Det var en utmaning att lägga om alla tidtabeller och arbetssätt. Bara som ett exempel fick vi ställa in en diakonvigning i Borgå, och jag fick i stället åka runt i stiftet och viga diakoner på plats och ställe. För att inte tala om alla föreskrifter och anvisningar som kom från myndigheterna. Allt det som pandemin ställde till med är nog det mest utmanande jag varit med om under min tid som biskop.
Åstrand tror att vi ännu länge kommer att leva med följderna av pandemin.
– Det finns församlingar som fortfarande har problem att få verksamheten på samma nivå som tidigare. I en del församlingar ser vi till exempel en svagare doptrend.
– Samtidigt fick vi lära oss hur viktig gemenskapen är, och hur oerhört viktiga förrättningarna är för vår kyrka.
Var känns det att du lyckats bäst under dina år som biskop?
– I allt jag gör finns det väl något som går bra, och annat som man börjar fundera på hur det kunde göras bättre. Det som jag ändå är speciellt glad över är att jag vid sidan av övriga arbetsuppgifter lyckades få mitt herdabrev färdigt, och att jag fick skriva det i dialog med andra. Jag blir fortfarande glad när jag ser boken.
En kyrka för alla
Vilken är din vision för stiftet, vad vill du senare i livet kunna se tillbaka på och vara nöjd med?
– Det är samma vision som följt med mig ända från min tid som kyrkoherde: att medlemmarna skall få känna att de hör hemma i den här kyrkan. Jag blir ledsen om människor upplever att de inte duger i ett kyrkligt sammanhang, att de inte räknas in. Vår kyrka är våra medlemmar!
Jag blir ledsen om människor upplever att de inte duger i ett kyrkligt sammanhang, att de inte räknas in. Vår kyrka är våra medlemmar!
I en undersökning om finländarnas tro och relation till kyrkan framkommer det att under tio procent av finländarna ser sig som frälsta eller omvända. Resten betraktar sig som kulturkristna, sökare eller tvivlare. Är det här ett problem för kyrkan?
– Jag ser det inte som ett problem att vi har olika slags medlemmar. Det går inte att börja särskilja på folk, var och en har sin grund för att höra till kyrkan. Det perspektivet måste vi erkänna som anställda, gör vi skillnad på folk känns det genast i atmosfären.
Åstrand påpekar att det också måste finnas rum för dem som inte vill engagera sig så djupt i verksamheten. De är också med och bär folkkyrkan.
Under studieåren hade Åstrand själv en period med tvivel. Uppväxtmiljöns tro räckte inte till i studiemiljön.
– Nu inser jag att tro och tvivel är olika sidor av samma mynt. Det som jag aldrig har behövt tvivla på är Guds nåd och barmhärtighet. Den överskuggar allt, den är alltid större än det som händer i vårt eget liv.
Det glada stiftet
Bo-Göran Åstrand är den åttonde biskopen i ett stift som i år firar 100-årsjubileum. Eftersom stiftet bygger på språklig grund är det geografiskt splittrat och uppvisar också andligt en väldigt stor bredd.
– Det är en utmaning att hålla ihop det här gänget, säger biskopen. Men den stora mångfalden i stiftet är också en styrka. Jag brukar tänka att det är Kristus och språket som förenar oss. Vi skall värna om de svenskspråkiga strukturerna, och samtidigt hålla i minne att det är Kristus som kallat oss. Vi har inte valt varandra, vi är döpta och kallade in i den här gemenskapen.
Jag brukar tänka att det är Kristus och språket som förenar oss.
– Mina finskspråkiga biskopskollegor brukar beskriva oss som det glada stiftet. Glädjen hörs i vår psalmsång, i vårt sätt att tala och umgås med varandra. Samtidigt ser de att vi inte bryr oss så mycket om hierarkier. Vi har en egen profil som slår an och det gör att vi i olika sammanhang får större tyngd än vad stiftets medlemsantal kunde förutsätta.
Länk till Borgå stifts 100-årsjubileumssajtÖppna länk i ny flik
Bo-Göran Åstrand
– Född och uppvuxen i Purmo.
– Gift med Karin Åstrand som är diakonissa, har fyra barn.
– Prästvigdes 1991.
– Arbetade som präst i Jakobstad i nästan 30 år, var kyrkoherde där 2007–2019.
– Har innehaft en lång rad förtroendeuppdrag, bland annat varit prästombud på kyrkomötet i flera perioder.
– Biskop i Borgå stift sedan 1 september 2019. Är den åttonde biskopen i stiftet, som fyller 100 år 2023.
– Aktuell bland annat med boken ”Brev i brytningstider”, ett herdabrev han skrivit i dialog med fyra andra skribenter.
RAKA FRÅGOR & svar
Fotboll eller ishockey?
Fotboll.
Promenera eller jogga?
Promenera, med hunden Doris som sällskap.
Öl eller vin?
Vin.
Flyg eller tåg?
Tåg, alla gånger. Då kan jag jobba samtidigt som jag reser.
Skogsbacke eller havsstrand?
Havsstrand
Moses eller Noa?
Noa, havet och färden fascinerar.
Johannes eller Lukas evangelium?
Johannes, han öppnar djupa och stora perspektiv, berättar om hur Gud har stigit in i världen och blivit en av oss.
Sushi eller köttbullar med mos?
Köttbullar med mos. Sushi äter jag inte alls.
Poesi eller prosa?
Prosa. Läser vid intervjutillfället Ulla-Lena Lundbergs ”Lyser och lågar”. Annars blir det mest teologisk litteratur.
Jul eller påsk?
Jul.
Text: Johan Backholm
Foto: Johanna Backholm
Artikeln har ingått i Kyrknytt 1/2023.
27.1.2023 16.59