Linus och Leevi vill att unga ska känna sig bekväma i församlingen

Att Linus Knutar och Leevi Pajukangas skulle bli hjälpledare i församlingen var ingen självklarhet innan de själva gick i skriftskolan. De var inte intresserade av kristendomen och gudstjänsterna de skulle pricka av innan lägret var lätta att fuska med.

– Det var coronatider och gudstjänsterna streamades på youtube, så det var bara att logga in och göra något annat medan de rullade i bakgrunden, minns Leevi som precis som Linus alltid lockats av fakta och vetenskap.

– Innan lägret trodde man nog att kristna människor mest tänkte på Bibeln, säger Linus som är glad att lägret blev av fast det var osäkert in i det sista.

Gemenskapen blev viktig och lektionerna var överraskande intressanta.

– Man hade ju tänkt att timmarna skulle handla om nåt gammalt då Bibeln är så gammal, säger Leevi, men de handlade faktiskt om våra egna liv.

Man hade ju tänkt att timmarna skulle handla om nåt gammalt då Bibeln är så gammal, men de handlade faktiskt om våra egna liv.

– Vi pratade om saker som vi aldrig nånsin pratat om i skolan, säger Linus som märkte att Bibeln varken stred mot hans intresse för vetenskapen eller rymden.

– Fakta, kyrka och kristendom – allt gick ihop. Jag behövde inte överge mitt vetenskapliga tänkande bara för att jag började tro, tvärtom la det till nåt i mitt liv som fattades.

”Prästen pratade så att Bibeln kändes relevant”

Linus och Leevi tycker att prästen Hanna Jern undervisade på ett sätt som fick dem att tänka djupare på sina egna liv och vad de själva egentligen tyckte om saker som dittills verkat självklara.

– Hanna pratade så att kopplingen mellan den bibliska tiden och vår tid blev konkret och sen dess har jag känt att Bibeln angår mig, säger Leevi. Att den är relevant. Ett exempel är temat förlåtelse.

– För vad är det egentligen? säger Leevi.

– Betyder det att man kan göra dumma saker om och om igen om man säger förlåt däremellan? Och hur vet man att man förlåtit någon eller när det bara varit tomma ord? Allt vi pratade om på lägret gick på djupet. Det var inget flummigt utan verkligt och viktigt.

”Hurudan människa vill jag vara?”

Linus började fundera mycket på sina egna relationer och hurudan människa han själv ville vara.

– Först trodde jag nog att man skulle försöka manipulera oss till att börja tro, säger han.

– Men Bibeln har inga svartvita svar på en enda fråga – speciellt då man läser den ur vår tids perspektiv och inte som ett gammalt regelverk. Det finns förstås vissa riktlinjer, som de tio budorden, men de är ändå ganska sunda och svåra att säga emot. Så jag fick en helt ny syn på kyrkan och kände att jag vill vara en del av den – för det finns ju ingen annan plats i samhället där man pratar så här öppet om etik och moral och tänker seriöst på livets viktigaste frågor.

Konfirmanderna pratade och funderade på de här frågorna även på fritiden, och det var samtalen och hjälpledarnas inspirerande program som gjorde att också Linus och Leevi ville gå hjälpledarutbildningen.

Mångsidig utbildning

Efter hjälpledarutbildningen blev de behöriga att fungera som ledare på bland annat ungdomssamlingar och barnläger. På barnläger gäller det att hålla koll så att ingen springer i väg och då ljudnivån är ganska hög är man rätt trött efteråt, även om dagarna varit roliga.

– Jag brukar vara barnens favorit så de klänger på mig ganska mycket, säger Leevi.

Linus tycker det är intressant då barnen frågar saker man själv knappt har tänkt på – och man måste vara varsam med svaren så man i misstag inte rubbar deras världsbild.

– Till skillnad från konfirmander som är nyfikna på allt kan barn lätt bli rädda för prat om till exempel döden. Och för dem kan påskharen, jultomten och Gud höra till samma kategori – så man får akta sig för att inte förstöra någons julafton genom att påstå att julgubben inte finns...

Nu är Linus med i en påverkansgrupp för unga

Då och då åker Leevi och Linus till andra städer för att vara med på andra församlingars ungdomssamlingar, både för att lära känna nya människor och få inspiration. Vissa församlingar fokuserar på lovsång, andra satsar mera på spelkvällar och diskussion.

Linus sitter också med i Vasa svenska församlings påverkansgrupp för unga. En grupp som kan påverka beslutsfattandet och ge förslag på hur verksamheten kan utvecklas.

–Vi kan ha med en representant på församlingsrådets möten och så får vi tycka till i olika frågor även om vi inte har rösträtt, berättar Linus.

Enligt honom ger det upplevelsen av att man är med och formar sin församling på riktigt.

– Det är bra att man är så öppen för feedback från unga, för om församlingen ska ha någon framtid ligger ansvaret också på oss, säger Linus. Vi vet hur unga kan känna sig bekväma här och om en församling inte utvecklas med tiden är något fel.

Det är bra att man är så öppen för feedback från unga, för om församlingen ska ha någon framtid ligger ansvaret också på oss.

”Gudstjänsterna dör inte ut”

Än har varken Linus eller Leevi blivit några flitiga gudstjänstbesökare, men de tror ändå inte att gudstjänsten håller på att dö ut, utan tänker att gudstjänsten blir viktigare i takt med att man själv blir äldre.

– Eller om man är inne i någon kris och behöver en plats för att fundera, säger Linus.

Enligt Leevi och Linus är tron oberoende av tid och rum.

– Och då den är så öppen och innefattar allt blir det också omöjligt att sluta tro, säger Leevi.

Artikeln har ingått i Kyrknytt 2/2024.

Text: Hanna Klingenberg
Foto: Johanna Backholm