Gravgårdsvandringarnas popularitet överraskar
Gravgårdsvandringarna Stenarna berättar brukar samla ett hundratal människor på gravgården i Vasa. Deltagarna får ta del att ett gediget paket om Vasas historia. Johanna Backholm var på guidad runtur förra sommaren. Också i år ordnas vandringar!
Orden trillar ur guiden Henrik Fågelbärjs mun som droppar ur ett regnmoln. Dropparna kommer fortare och fortare tills duggregnet blir ett skyfall. Fågelbärj har kunskap om Vasas historia, men han har också förmågan att göra berättelserna levande för åhörarna.
Guidens roll är viktig på rundvandringen på gamla begravningsplatsen i Vasa. När jag går rundturen en tisdagkväll sommaren 2019 är vi uppskattningsvis 120 personer samlade som delas in i mindre grupper, tre finskspråkiga och en svenskspråkig. Det är Henrik Fågelbärj som guidar min grupp.
Henrik Fågelbärj.
I gruppen finns människor som deltagit alla de aderton år som rundvandringarna ordnats, sådana som deltar nästan årligen och många som är med första gången. Jag är en av förstagångsdeltagarna.
Atmosfären är avslappnad och jag får en känsla av gemenskap. Församlingens evenemang beskrivs ofta med ordet gemenskap. Det här är en av gångerna då ordet passar extra bra.
Runt mig har jag vänner, bekanta, människor jag känner igen men inte vet vad de heter och en hel del helt nya ansikten. Vi är alla här för att lära oss om vår närhistoria, men ingen kommer att förhöra oss om det vi lärt oss. Vi följer efter guiden och tar in fragment av det vi hör.
Vi börjar från början
Gamla begravningsplatsen vid Vörågatan invigdes år 1864. I den första graven begravdes lilla två-åriga Alma Unggren, boktryckare Fredrik Wilhelm Unggrens dotter. Gravgården kallades därför länge Almas udde.
Alma Unggren var den första som begravdes på gravgården i Vasa. I Kyrknytt tidningen publicerades fel bild av graven.
Familjen Unggrens familjegrav (denna bild publicerades felaktigt som Alma Unggrens grav i Kyrknytt). Några år efter Alma Unggrens död fick familjen en till dotter som också döptes till Alma.
Vi vandrar förbi Erik Mandelins grav, Mandelin som arbetade för barnens bästa bland annat på Mannerheims Barnskyddsförbund. Han var outtröttlig i sitt arbete och var med och grundade barnavårds- och hälsostationer bland annat i Vasa.
Fågelbärj berättar livligt och jag har fullt sjå att försöka få ett skarpt foto av honom i aktion, eftersom munnen rör sig i ett och han också berättar med armarna.
Vi kommer till familjen Rewells familjegrav där Eero, Tauno och Irma Rewells reliefer finns på baksidan av gravstenen.
Baksidan av familjen Rewells familjegrav med reliefer av Eero, Tauno och Irma Rewell.
Jag uppfattar delar av det Fågelbärj berättar om grundandet av Vasa Opera. En stund senare står vi framför en annan av familjen Rewells gravar. Där ligger Viljo Revell. Världsarkitekten från Vasa som bland 520 andra världsarkitekter vann tävlingen för utformandet av Torontos stadshus.
Vi lär oss att Viljo ändrade w:et i efternamnet till enkelt v, eftersom det då uttalades rätt också på engelska. Han jobbade i andra delar av världen, så det hade betydelse. Minnesmärket på Viljos grav är formgivet av svärsonen Mike Stewart. Gravstenens form är inspirerad av stadshuset i Toronto och mellanrummet mellan de två stenarna bildar ett kors. Materialet är finländsk spektrolit.
Lektionen väcker mitt intresse för finländsk arkitektur och jag tänker att jag får läsa på om Viljo Revell i något skede.
Stenstaden
Intill de vitas – Vasa skyddskårs minnesmärke – hittar vi bland andra Oskar Peltokangas och Onni Kokkos gravar. Kända vasaprofiler som också har egna vägar döpta efter sig i Brändö.
Oskar Peltokangas grav. I Brändö finns en väg som är namngiven efter Oskar Peltokangas.
Fågelbärj liknar begravningsplatsen med en stad, gravstenarna är olika höga hus som sticker upp mot skyn.
Vid systrarna Hellmans grav får vi kunskap om grundandet av Vasa Absoluta Nykterhetsförening. När föreningen bildades år 1877 fick inte kvinnor vara ordförande i föreningar i Finland. Efter olika omständigheter ställde sig brukspatronen för Orisberg, Edvard Björkenheim, till förfogande som ordförande i föreningen.
Björkenheim drack inte alkohol – men kaffet skulle vara starkt. På bygden var termen ”Eetvarttikaffe” ett begrepp. Mellan systrarna Hellman och Björkenheim uppstod en livslång vänskap. Fågelbärj berättar vidare att man kan bli medlem i Vasa nykterhetsförening. Som medlem förbinder man sig att inte dricka drycker som är starkare än 2,8 volymprocent.
Olika guider lyfter olika saker
Vandringen tar dryg en och en halv timme i anspråk och det känns som om vi hinner med bara en bråkdel. Vi stannar vid Carl Axel Setterbergs grav, han som skapade det nya Vasa. Och vid konditor Alfred Svenssons grav, han som sålde de godaste bebéerna i Vasa. Och konstnären Alexandra Frosteru-Såltins grav, hon som började måla för att ha råd att försörja familjen när mannen dog i ung ålder. Altartavlan ”Kristus i Betania” i Brändö kyrka är en av de över 70 altartavlor som Frosterius Såltin målade.
En av deltagarna som varit på rundvandringen många gånger bekräftar det jag själv känner. Hon återkommer mest för att det är så vackert på gravgården och på grund av gemenskapen. Det viktiga är inte det vi hör utan stämningen, den rofyllda stunden och de duktiga guiderna. Olika guider lyfter upp olika saker och därför blir det varje gång ändå olika sorters vandringar.
Gravgårdsvandringen Stenarna berättar
- Rundvandring bland gravarna på gravgården i Vasa
- Tisdagar i juli kl. 18–19.30
- Gamla begravningsplatsen 7.7 och 21.7
- Nya begravningsplatsen 14.7 och 28.7
- Väderreservation
- Samling vid respektive begravningsplats port
- Guidning på svenska och finska av Vasa-Korsholm guider r.f.
- Ingen förhandsanmälan behövs
- Guidningarna är avgiftsfria
- I år bortfaller kaffeserveringen
Prästkragarna växer och trivs på vissa gravar.
29.6.2020 12.00