Till nyhetslistan

Kapellets orglar byggdes med tysk precision

Begravningsmusik ger tröst och hopp till sörjande. Tonen är varm och behaglig och klangen mjuk. För tjugo år sedan – fredagen den 29 september 2000 – invigdes orglarna i begravningskapellet i Vasa. Och orglarna uppfyller alla de krav begravningsmusiken ställer.

Harri Huhta och Monica Heikius står frmaför orgeln i stora kapellet på begravningsplatsen i Vasa.

Harri Huhta och Monica Heikius var båda med när orgeln till Stora församlingssalen i Begravingsplatsens kapell skaffades för 20 år sedan.

– Orglarna i kapellet har en fantastisk klang och fina stämmor som passar just för begravning, säger kantor Monica Heikius.

Tonen i orglarna är romantisk enligt nordisk tradition. Orgeln i stora kapellet har en rikligare variation i de höga tonerna jämfört med lilla kapellets orgel som är mera senromantisk i tonen. Orglarna är i flitig användning, årligen hålls över 400 jordfästningar i kapellet.

Monica Heikius spelar på orgelns i Stora kapellet på begravningsplatsen i Vasa.

Monica Heikius spelar på orgeln i stora kapellet.

Länk till musikvideo på församlingens Youtubekanal där Monica Heikius spelar Gammal fäbodpsalm från DalarnaÖppna länk i ny flik

 

– Under alla år har orglarna fungerat problemfritt, de kräver sin årsservice men i övrigt har det inte varit minsta lilla strul med dem, säger Monica.

En av initiativtagarna när orglarna anskaffades var Harri Huhta. I samband med att begravningskapellet skulle renoveras i slutet av 1990 talet frågade Vasa kyrkliga samfällighets dåvarande ekonomidirektör Silvo Similä om Harri Huhta i egenskap av begravningsentreprenör skulle kunna ge sina synpunkter  på vad som bör beaktas vid renoveringen. Harri hade under många år lyssnat på kantorerna och förstått att de inte var riktigt nöjda med de dåvarande orglarna.

– Jag avslutade brevet om mina önskemål med meningen ”Och orglarna i båda kapellen bör så fort som möjligt förnyas.” Och så blev det, säger Harri med ett skratt.

Harri Huhta står framför en orgel.

Harri Huhta var en av de som engagerade sig för att församlingarna skulle få nya orglar till Uppståndelsekapellet för tjugo år sedan. Som begravningsentreprenör har han haft möjlighet att njuta av orglarnas mjuka klang många gånger.

Mörk men luftig ton

På den tiden var samfällighetens ekonomi god och en grupp tjänstemän och förtroendevalda reste runt i Finland, Skandinavien och Norra Europa för att bekanta sig med orglar från olika orgelbyggerier. Målet var att få så bra orglar som möjligt med den budget man hade. En av eldsjälarna och sakkunnig var kantor Mikael Heikius som brann för orgelmusik. Hans åsikt var att om det skulle skaffas något så skulle det vara kvalitet.

Förlagan till orglarna i begravningskapellet som arbetsgruppen fastnade för fanns i Kervo kyrka. I en artikel i Vasabladet inför invigningen beskrivs klangen i orgeln i stora kapellet så här: ”Klangen är mörk men ändå luftig och lätt. Den kan varieras så att ljudet blir brett och stort men samtidigt behåller sin mjukhet.”

Stor orgel av trä.

Orgeln i stora kapellet.

 

Stor orgel av trä.

Orgeln i lilla kapellet.

 

Tyskt orgelbyggeri

Orglarna är byggda av det tyska orgelbyggeriet Paschen Kiel Orgelbau som finns i staden Kiel. På båda orglarna finns ett märke där det står att orgeln i lilla kapellet är orgelbyggeriets opus 145 och orgeln i stora kapellet opus 146. Från orgelbyggeriets hemsida framgår att Paschen byggt åtminstone 188 orglar, varav en stor del finns i Finland.

Utdragsknappar av olika slag och en rund platta med texten Paschen Kiel 2000 Op. 146.

Stora kapellets orgel är orgelbyggeriet Paschen Kiels orgel nummer 146.

 

Utdragsknappar och en liten rund platta med texten Paschen Kiel 2000 Op. 145.

Stora kapellets orgel är orgelbyggeriet Paschen Kiels orgel nummer 145.

 

– Det var tysk precision när de byggdes. Varenda orgeldel, skruv och mutter var radade på kapellets golv i storleksordning, minns Monica.

– Det var ju så intressant, jag var här nästan varje kväll medan orglarna sattes ihop och också sedan när intoneringsarbetet gjordes, säger Harri.

Intoneringen viktig

Den klangliga gestaltningen, den så kallade intoneringen, gjordes av de finländska orgelbyggarna Helmuth Gripentrog och Kalevi Mäkinen som bland annat samarbetar med orgelbyggeri Paschen. Genom intoneringen får orgeln sitt eget ljud och låter som den ska låta. Intoneringen är ett hantverk och tar flera veckor i anspråk.

Orgeln i stora kapellet är av körsbärsträ och den i lilla salen av ek. Orglarna är höga och når ända upp till taket.

– Det var just och just att vi fick dem att rymmas, minns Monica.

Eero Annala som var kantor i Keravan seurakunta fungerade som ansvarig övervakare av orgelbyggandet. Han skriver i sin slutrapport 19.9.2000 att båda orglarna har en tacknämligt mjuk ton, tillräckligt svaga flöjttoner och en vacker solostämma. Basstämman är tillräckligt svag men ändå stadig och tonen i orglarna är personlig.

 

Uppståndelsekapellets orglar

– Stora orgelns utsida är av amerikanskt körsbär och lilla orgelns av ek.
– Stora orgeln har 13 + 3 stämmor och lilla orgeln 11 stämmor.
– Stora orgeln har 821 pipor och lilla 680.
– De största piporna är 2,5 meter höga och de minsta är kortare än 10 centimeter.
– Stora orgeln har 19 synliga pipor och lilla 21 pipor.
– Piporna är av olika slags tennblandningar och träpipor.
– Båda orglarna är 4,2 meter höga.
– Orglarna väger cirka 1 200 kg.
– Den stora orgeln kostade 1,2 miljoner mark och den lilla 700 000 mark när de anskaffades.

Många orgelpipor av metall.

Orgelpiporna är mäktiga.

Två rader av tangenter ovanpå varandra.

En orgel har två rader med tangenter.

 

Artikeln har ingått i Kyrknytt 3/2020 som utkom 27.8.2020.

Text: Johanna Backholm Foto: Camilla Andersson.

2020-09-07 14:49:32.0