Då pengarna inte vill räcka till
Lars känner sig som en belastning för samhället eftersom pengarna inte räcker till. Marika har egna kontaktpersoner för alla barn på socialväsendet och vet vem hon ska vända sig till när det krisar.
Lars och Marika får mathjälp via föreningen Vaasan Lähimmäisyhdistys. De är båda är vasabor och heter egentligen något annat. Lars är i 50-årsåldern och Marika i 35-årsåldern.
Vaasan Lähimmäisyhdistys kör en gång i veckan hem mat till familjer och människor som av olika anledning har svårt att till exempel köa för gratis mat vid Mathjälp Vasas utdelningspunkter. Familjerna får en bananlåda var med mat i veckan. Innehållet varierar mycket men banan och bröd finns alltid i lådan.
Lars berättelse
Lars har cancer och har opererats tre gånger de senaste fem åren.
Lars med sin kaffekopp.
Lars har varit sjukpensionär sedan 30-årsåldern på grund av en hjärntumör. För fem år sedan fick han cancer på ett annat ställe i kroppen och har opererats för detta tre gånger. Till familjen hör fru och två barn – ett under skolåldern och ett i lågstadieåldern. I och med Lars sjukdom blev ekonomin sämre och sämre. Till sist vände han sig till diakonin som ordnade så att familjen började få mathjälp via Vaasan Lähimmäisyhdistys.
– Sjukvård, medicin, operationer. Allt kostar och allt har blivit dyrare, säger Lars.
Via diakonin har familjen också fått köpkort och en del räkningar betalda. Lars är glad åt hjälpen men tycker inte det är rätt.
– Varför ska kyrkan betala, varför betalar inte FPA sådana här saker?
– Ibland får jag känslan av att samhället vill att jag ska dö så att de slipper betala mina räkningar. Jag känner mig som en belastning för Finland.
– Ibland får jag känslan av att samhället vill att jag ska dö så att de slipper betala mina räkningar. Jag känner mig som en belastning för Finland.
Till följd av cancern och medicineringen har minnet blivit sämre och tänderna dåliga. Lars är inte van att använda dator och det mesta ska nuförtiden skötas den vägen.
– Förr fick man träffa en människa på FPA som pratade med en och samtidigt under samtalet fyllde i pappren. Nu ska man göra det själv och jag klarar inte av att fylla i blanketter på dator, säger Lars.
Räkningarna hopar sig
På köksväggen hänger tre tandläkarräkningar på totalt 250 euro. Coronapandemin har gjort att till exempel tandläkarbesöken har klumpat ihop sig, vilket betyder att räkningarna också kommer samtidigt. Och så är den onda cirkeln sluten igen. Det har gått så långt att Lars undviker att besöka hälsovården i onödan. Han väntar så länge som möjligt. För tillfället känner han att något inte är som det ska i magen.
– Om jag går till hälsovårdscentralen så skickar de ändå mig till akuten. Det betyder att jag får räkning från båda ställena. Det är billigare att vänta tills jag blir akut sjukt och till efter klockan 17 och fara direkt till akuten, säger Lars.
Maten som kommer från Vaasan Lähimmäisyhdistys behövs. Lars är tacksam och glad för hjälpen. Innehållet i bananlådan varierar men där finns varje gång mycket bröd och banan. Det brukar också finnas potatis, någon gång ett kaffepaket, kött som oftast är färdigkryddat och marinerat, korv, godis, kex, färdiga sallader, rökt fisk och flingor.
– Det är väldigt olika innehåll i lådan, säger Lars.
Tankarna kring ekonomin och hur allt ska ordna sig snurrar ständigt. Lars mår inte bra och han är sjuk både i kroppen och psykiskt. Den mentala biten har han fått lite hjälp med i och med att han några gånger har kunnat besöka Horisonten för att prata om sin situation.
– Som tur har min fru ett jobb att gå till så vi hankar oss fram. Men också där finns hela tiden oron över permittering på grund av coronan, säger Lars.
Vad drömmer du om att köpa ifall du skulle ha mera pengar?
– Ibland blir jag så otroligt snål på en viss sorts rökt kött, som tillverkas av ett österbottniskt rökeri. Men den produkten får man gå förbi i butiken, säger Lars.
Efter en stunds funderande säger han att det också skulle vara roligt att någon gång köpa nya kläder åt sig själv. Alla hans kläder är köpta på loppis, och utbudet av herrkläder är begränsat så man får ta det som finns. Lars visar en riktigt snygg svart jacka som är från loppis. Men det är som han säger. När han tar den på sig ser jag att den är åtminstone ett par nummer för stor.
Lars (namnet är fingerat)
- Lars är en cirka 50-årig vasabo.
- Lars är sjukpensionär.
- Till familjen hör fru och två barn, ett under skolåldern och ett i lågstadieåldern.
- Lars fru jobbar men har hotats av permittering på grund av coronaepidemin.
- Familjen bor i egnahemshus som de köpte före de ekonomiska svårigheterna började.
- De har försökt sälja huset, men utan framgång.
Marikas berättelse
Marika vänder på slantarna för att få mat på bordet. En stor del av hennes tid snurrar kring barnens behov.
Familjen är viktig för Marika.
Marika handlar alla sina kläder på loppis. Håret är långt, för det skulle inte gå att ha en kort frisyr med återkommande besök hos frissan.
– Jag går till frissan en gång i året, då en frisörsalong bjuder medellösa på klippning och färgning, säger Marika.
Hon är ensamstående mamma med fyra barn, två i lågstadiet och två på andra stadiet. Marika är arbetsoförmögen av sociala skäl och får utkomststöd.
– Vi är en familj där alla har specialbehov. Vi har alla diagnosen ADHD. I min släkt är ADHD-diagnosen vanlig. Vissa av barnen har dessutom Aspergers syndrom och så finns det andra komplikationer och följdsjukdomar utöver det.
Familjen har tät kontakt med socialväsendet som känner familjen och dess behov väl. De har egna kontaktpersoner där och Marika verkar nöjd med hur allt fungerar. Hon har också fått hjälp av diakonin. Men precis som för Lars kostar det att leva och Marika får vända på slantarna.
– Min hobby är inredning och att fixa fint hemma, men vi har inte en enda ny möbel. Jag brukar söka i avfalls- och återvinningskärl och fixa till möblerna. Med ny färg blir det mesta som nytt och med tapetbitar kan man pynta fina detaljer, tipsar Marika.
Vardagen snurrar kring barnen och deras behov så Marika tycker det är viktigt att hemmet är trivsamt, det är ändå där familjen tillbringar största delen av tiden.
Vardagsrutinerna kräver sitt
Fyra barn med specialbehov kräver redan från morgonen en insats för att alla ska stiga upp, äta och ta sig till respektive skola. Några barn behöver ordentligt med handräckning och Marika följer dem till bussen och ser till att de stiger på. Sedan följer städning, klädtvätt, matlagning och vardagliga rutiner. En vanlig månad innehåller i snitt sju besök hos läkare eller terapeuter.
– Nu är det ganska lugnt, jämfört med för några år sedan. Då kunde jag ha 30 sjukvårdsrelaterade besök per månad med barnen, säger Marika.
– Nu är det ganska lugnt, jämfört med för några år sedan. Då kunde jag ha 30 sjukvårdsrelaterade besök per månad med barnen.
Kvällarna går åt till läxhjälp, eftersom alla barn behöver stöd med den saken.
Går åt mycket mat
Med barn i tonåren går det åt mycket mat i familjen. Marika kokar stora satser på en gång så de kan värma samma mat flera gånger. Och så bakas det en hel del.
– Nybakade semlor går alltid åt, skrattar Marika.
Hon uppskattar hjälpen de får från Vaasan Lähimmäisyhdistys. Hon är också glad åt den pratstund hon får när maten levereras. Familjen har fått hjälp via föreningen i fyra år och under den tiden har hon lärt känna matutdelaren.
– Det är roligt att prata med någon en liten stund, säger Marika.
När familjen vill göra något speciellt brukar de ta med sig matsäck och fara till någon naturstig med grillplats. Det är deras vardagslyx.
– Som tur gillar alla att vara ute, det njuter vi alla av.
Marika (namnet är fingerat)
- Marika är en cirka 35-årig ensamstående vasabo.
- Marika är arbetsoförmögen av sociala skäl.
- Till familjen hör två tonåringar och två barn i lågstadieåldern.
- Alla barn har ADHD och andra sjukdomar kopplade till ADHD.
Fattigdomen i Finland:
- Ungefär 856 000 personer lever i fattigdom eller hotas av utslagning.
- 640 000 personer lever i hushåll med små inkomster.
- I hushåll med små inkomster bor 112 000 barn.
- Ungefär 450 000 personer får utkomststöd, nästan en tredjedel av dem lever på långvarigt utkomststöd.
- Ungefär 270 000 personer är utan arbete (på grund av coronapandemin har antalet ökat till 387 000).
- Ungefär 20 000 personer per vecka behöver mathjälp. På grund av coronapandemin beräknas antalet vara dubbelt eller till och med tredubbelt större.
- 4 600 personer är bostadslösa.
- Antalet papperslösa beräknas vara mellan 3 000 och 10 000.
Källa: Suomen köyhyysraportti 2020 (EAPN Finland). Uppgifterna rör åren 2018–2020.
Text och foto (om inte annat anges): Johanna Backholm
Artikeln har publicerats i församlingstidningen Kyrknytt 4/2020.
3.12.2020 10.56