Andakterna får tummen upp

Under skriftskolåret växer och utvecklas konfirmanderna. De för också med sig glädje och skratt. Ledarna ser även hur konfirmanderna lär sig uppskatta lugnet och möjligheten att stilla sig vid andakter. Många av de positiva sakerna har tyvärr fallit bort under coronaåret då undervisningen har ordnats på distans och träffarna har blivit färre.

Coronapandemin har påverkat konfirmandarbetet hela året. Hanna Jern som är konfirmandansvarig präst och Heidi Mäkelä som är ledare för barn och ungdomsverksamheten i Vasa svenska församling har anpassat sig till osäkerheten och vilar i tanken på att det är lika osäkert för alla och att  förändringar med kort varsel accepteras.

Bättre förberedda i år

Den största lärdomen efter förra vårens och sommarens arbete med skriftskolan är att ledarna i år har varit mera proaktiva och bättre förberedda på förändringar.

– Det har känts mera okej i år att säga åt föräldrar och konfirmander att det ännu är oklart hur saker och ting blir, säger Heidi.

– I fjol var jag mera stressad. Men man vänjer sig vid att hållas på halster och lär sig att vila i osäkerheten, konstaterar Hanna.

– Fast jag är också jättetrött, säger Hanna.

Skriftskolgrupperna är i år sex till antalet. Alla grupper följer samma läroplan och behandlar samma teman. Men varje ledare har sin egen stil och förverkligandet kan göras på olika sätt. För att minska på stressen har grupperna fått information med datum för träffarna och platser och klockslag. Så långt det är möjligt har man hållit sig till dem, men ibland har träffarna hållits över Teams istället för fysiskt och ibland har klockslagen  ändrat eftersom grupperna har behövt delas in i mindre grupper.

Heidi Mäkelä och Hanna Jern har saknat de fysiska träffarna med konfirmanderna under coronaåret.

– I år har vi förberett mera material på förhand som grupperna har kunnat använda om vi inte har kunnat träffas ansikte mot ansikte. Vi har till exempel filmat in videon med både missionssekreteraren och en diakon, där de berättar om sina arbetsområden, säger Heidi.

De negativa aspekterna som coronapandemin fört med sig för konfirmandarbetet är mångdubbelt mot det positiva. Det har blivit mindre lekar, serveringar har fallit bort och fysiska träffar har ersatts av möten över webben. Gemenskapen blir sämre och det är svårare att lära känna konfirmanderna då man måste ha mask när man träffas.

– Det som är positivt är att konfirmanderna har haft ett mycket större utbud av gudstjänster, andakter och andra samlingar som de har kunnat ta del av över nätet, säger Heidi.

Det som är positivt är att konfirmanderna har haft ett mycket större utbud av gudstjänster, andakter och andra samlingar som de har kunnat ta del av över nätet.

– På sätt och vis har det också varit bra med mindre grupper, eftersom man ser varje deltagare bättre då, fortsätter Heidi.

Samtidigt konstaterar hon och får medhåll av Hanna att det också blir mycket mera arbete med mindre grupper, eftersom det tar mera tid. 

Säkerheten går först

Det Hanna saknar allra mest på de digitala träffarna är lekarna, gemenskapen och glädjen.

– Man får skratta så mycket på skriftskolläger. Vi har alldeles för lite glädje och skratt i vardagen, säger hon.

Man får skratta så mycket på skriftskolläger. Vi har alldeles för lite glädje och skratt i vardagen.

I fjol förkortades skriftskollägren från fem dagar till två och ett halvt dygn. Säkerhetsföreskrifterna på lägren var noga uttänkta och innehöll allt från portionsförpackad mjölk och yoghurt till att toaletterna delades in och varje konfirmand bara fick använda den toalett som tilldelats hen. Bastun var inte  heller i bruk. Konfirmationerna flyttades till september och varje konfirmand kunde bara bjuda några anhöriga till konfirmationen. I år är förhoppningen  att lägren och konfirmationerna ska kunna hållas som planerat.

Skriftskolan är fortsatt populär och i Vasa deltar kring 90 procent av ungdomarna som är döpta i skriftskolan. De flesta som gått skriftskolan väljer att konfirmera sig, men de senaste åren har det nästan alltid varit någon enstaka konfirmand som väljer att inte konfirmera sig.

Konfirmanderna får varje år utvärdera skiftskoltiden och lägren. Det som alltid är positivt och stiger högt på listan är andakterna och kvällsprogrammen på lägren. 

– Man märker också på lägren att ungdomarna snabbt lär sig att uppskatta lugnet vid morgon- och kvällsandakterna och att de behöver det, säger Heidi.

Vad är det bästa med konfirmandarbetet och skriftskolan?

– Jag tycker om att se hur ungdomarna utvecklas och att under året bygga upp en relation till dem, säger Heidi.

– För mig är det viktigt att få prata om saker som är viktiga i livet med konfirmanderna, säger Hanna. Och jag tror att de också uppskattar det. Och jag tycker förstås om skratten och den äkta glädjen som jag får vara en del av på lägren.

Text och foto: Johanna Backholm

Artikeln har ingått i församlingstidningen Kyrknytt nr 2/2021.