Frivilligarbete – ett sätt att göra världen mer hållbar

Victoria Nylund och Mikael Rönnkvist har hängt ihop sedan 1991, och genom åren har det blivit fyra döttrar, en extra-son och en hel del volontärarbete både utomlands och hemma i Vasa.

– Frivilligarbete har på nåt sätt alltid varit vår grej, säger Victoria och Mikael håller med.

– Det ligger i blodet.

De vill båda vara med och göra en insats och påverka samhället, istället för att bara sitta hemma och prata och tycka. I 30-årsåldern jobbade Mikael som volontär i Finlands Volontärsamverkan, FVS, och idag fungerar han bland annat som frivilligarbetare i Vasa idrottssällskap där alla får vara med oberoende av förutsättningar. Och i höst tar Victoria tjänstledigt från sitt ordinarie jobb för att arbeta som t.f. verksamhetsledare för Finlands Röda Kors, i Österbottens svenska distrikt. Dit hittade hon genom en längre tid som aktiv frivillig inom Röda Korset i Vasa.

Det är inte bara viljan att förbättra och utveckla vårt samhälle som är drivkraften för de volontärprojekt Mikael och Victoria stiger in i. Först och främst är frivilligarbetet givande och roligt. Sen kan det ibland också handla om att man egentligen vill smita från en annan syssla, som att skura golvet hemma.

– Då är det trevligare att åka iväg och driva Vasa idrottssällskap som volontär en liten stund, säger Mikael.

Mikael Rönnkvist har bönder i släkten och odlar med frenesi på två odlingslotter i Hemstrand. Däremellan arbetar han som volontär i olika sammanhang. – Det är givande och roligt, säger han.

När han träffade Victoria för 30 år sen skulle han precis åka iväg till Zambia för att plantera träd, och fortsättningsvis planterar paret frön och växter, men nu på två odlingslotter i Hemstrand i Vasa.

Även om det var Victorias idé att skaffa odlingslotterna – familjen bodde i radhus och de fyra barnen behövde nånstans att springa fritt omkring – så är det Mikael som med sina bondgener driver verksamheten hårdast. Själv sitter Victoria hellre på en stol och njuter av att följa med hur pumpor, vitlök, örter och spenat både växer och frodas.

– Nog odlar jag ju också, säger hon. Men inte med samma frenesi. Och nu är det härligt då vi snart får börja skörda.

Victoria sitter helst på en stol och njuter av att följa med hur allt växer och frodas. Men det är oftast hon som plockar hallonen som växer vid odlingslotterna.

Naser har vidgat världsbilden

Med sig på odlingslotten har de ofta också extra-sonen Naser som de lärde känna i samband med flyktingvågen 2015. Efter alla vistelser utomlands var det inga främlingar som kom hit, utan mänskor som Victoria och Mikael gärna ville ta emot och hjälpa. Och eftersom Naser var ensam och ung slutade det med att han flyttade in hos dem ett par år, parallellt med att han också hade eget boende i stan. Idag pratar han både svenska och finska flytande och bor huvudsakligen i Tammerfors där han jobbar och studerar. Och de fyra döttrarna i familjen Rönnkvist-Nylund säger att de fått en extra bror.

– Men det är ju inte bara vi som stöttat honom, säger Victoria. Han har bidragit med minst lika mycket för oss.

– Vi har fått en större världsbild och en nära inblick i en annan kultur och historia.

Victoria poängterar också att man inte är någon supermänska bara för att man ger lite stöd ibland.

– Skulle något av våra barn lämnas ensam ute i världen hade vi ju också velat att någon funnits där för dem, så då blir det en självklarhet att hjälpa.

Skulle något av våra barn lämnas ensam ute i världen hade vi ju också velat att någon funnits där för dem, så då blir det en självklarhet att hjälpa.

Och det behöver inte alltid vara så stora saker, ibland kan det handla om att söka upp ett par spikskor på loppis för tio euro, till en ivrig idrottare som saknar utrustning.

– En liten grej för oss som ändå ger en stor effekt i det långa loppet, säger Mikael.

Att de så lätt dras med i volontärprojekt tror de beror på att familjens vardag alltid styrts mer av improvisation än av strikta rutiner.

– Vi äter nog varenda dag, men sällan prick klockan fem. Allt blir lite som det blir.

Mikael tycker också att vi i vår kultur är onödigt strikta med onödigt mycket. Han minns till exempel hur barnrådgivningen fungerade då han jobbade i Namibia när den äldsta dottern föddes – där var de nöjda så länge barnet lärt sig gå innan det var två år gammalt.

– Här ska barnen kunna saker som att sova själva i egna rum och sängar tidigt. Varför det? Vad tror vi att vi vinner på att vara så pass kontrollerande och strikta?

Bra att fundera över hållbarhet

Med färre rutiner händer det större överraskningar, och Victoria påpekar att det blir mycket Netflix och surfande och slöande även hos dem.

– Och vi tar bilen ofta. Ibland också till odlingslotten fast det kanske inte är så värst hållbart.

Som speciallärare har Mikael haft anledning att tänka lite extra på just ordet hållbarhet, då han hjälper studerande med kurser i ämnet.

– Hållbarhet är ett innebegrepp som det ändå är bra att fundera lite extra över, eftersom det innehåller så många olika dimensioner.

Hållbarhet är ett innebegrepp som det ändå är bra att fundera lite extra över, eftersom det innehåller så många olika dimensioner.

Precis som med volontärarbetet är det bra att kunna känna sig nöjd över det lilla man gör när det gäller hållbarhet. Som om någon sorterar plast, eller en annan donerar blod. Dessutom finns det flera typer av hållbarhet, som den sociala hållbarheten de också kan uppleva på odlingslotten där folk från alla möjliga olika länder samlas kring samma intresse.

– Det händer mycket där, säger Victoria. Man pratar mycket och byter mer eller mindre exotiska örter med varann.

På odlingslotten blir det också extra synligt att ingenting kan växa för evigt, så som den ekonomiska tillväxten kanske försöker göra. Allt är ett kretslopp. Man odlar på våren, skördar på sensommaren och hösten, njuter av grödorna längs med vintern – och börjar om igen.

Vitlöken frodas på odlingslotten i Hemstrand.

Victoria Nylund och Mikael Rönnkvist

Familj: Barnen Vendela, Linn, Malva, Tuva samt extra-sonen Naser
Bor: I trähuslägenhet i Vasa
Intressen: Odling, idrott, kultur, jakt, frivilligverksamhet, vänner och familj med mera.
Jobb: Victoria jobbar vid Österbottens barnkulturnätverk Bark som kulturplanerare och fr.o.m. september 2021 även som t.f. verksamhetsledare för Finlands Röda Kors Österbottens svenska distrikt. Mikael jobbar som specialyrkeslärare vid Yrkesakademin i Österbotten.

Text: Hanna Klingenberg
Foto: Johanna Backholm

Artikeln har ingått i Kyrknytt 3/2021.