Gemenskap föds när man vandrar tillsammans
I närapå två decennier har det ordnats gökottevandring i Sundom. Vandringen är ett tillfälle att njuta av våren, träffa bekanta, utforska byn och fira andakt tillsammans i friare former.
Det är Sundom kapellförsamling och Sundom Missionskyrka som står värd för den årliga gökottevandringen.
– Det börjar väl vara 18:e gången som vi ordnar den, säger Stefan Strang, en av eldsjälarna bakom vandringen.
Stefan Strang (blå jacka) och Staffan Granlund njuter av skogsvandringen. Foto: Camilla Andersson.
Gökottevandringen äger rum på Kristihimmelsfärdsdag. Konceptet har Sundomborna hämtat från Sverige.
– Kapellförsamlingen och missionskyrkan har samarbetat i många år och för cirka 20 år sen kom prästerna på en idé om att ordna gökotta som i Sverige. Och vi tänkte att om vi gör det i vandringens tecken, så blir det en gökottevandring.
Vandring, andakt och picknick
Konceptet är enkelt. På Kristihimmelsfärdagen samlas man på förmiddagen och går en planerad rutt på några kilometer, i mitten av vandringen hålls andakt och picknick.
Andakten är viktig. Foto: CA.
– Vi har velat vandra tillsammans, ta emot våren och njuta av vårens under, både ur ett kristet perspektiv och ett historiskt perspektiv. Nån enstaka rutt har vi vandrat två gånger, men vi försöker hitta nya rutter varje år, säger Stefan.
Stefan, Kristina Stenros och Roger Stenros utgör en kärntrupp av lekmän som årligen planerar gökottevandringen. De funderar ut rutten samt samlar in och sammanställer lokalhistoriska anekdoter som det berättas om längs med vandringen.
Roger och Kristina Stenros är två av dem som planerade årets rutt. Foto: CA.
Vanligen brukar 20–30 personer komma med på vandringen. Om det är fint väder brukar fler dyka upp. Något år har vandringen gjorts längs med stigar där man kan gå med barnvagn och då har även barnfamiljer kommit med. Gökottevandringen kombinerar motion, gemenskap, historia och andlighet.
– Man lär känna närmiljön, får träffas i friare former och också meditera över skapelseverket i naturen. Det är också ett sätt att skapa alternativ till traditionella gudstjänstformer, säger Stefan.
Man lär känna närmiljön, får träffas i friare former och också meditera över skapelseverket i naturen.
– Och många upplever Gud starkare i naturen än i kyrkbänken, säger Kristina.
Från Näset till Kråknäset
Årets vandring äger rum på Näset. Det är en varm Kristihimmelsfärdsdag och ett 40-tal personer har samlats för att vandra från Näset till Kråknäset. Efter uppdelning i mindre grupper får varje grupp en egen guide och så bär det av längs med landsvägen.
Under vandringen får man ta del av lokalhistoria och bekanta sig med de historiska vingslagen. ”Där i backen skedde en sammanstötning mellan de flyende ryska soldaterna och skyddskåren på juldagen 1917” får vi höra när vi når Näsbacken. Längre fram längs med Kråknäsvägen berättas om den stora branden 1854 som ödelade 30 byggnader på ett område längre in mot byn. Några av de drabbade flyttade som en följd av det till Kråknäsvägen.
Vandringen görs under fria former och Sundomborna fyller på med sin kunskap om platserna vi passerar. När vandringen når sitt slut har vi fått höra om Skeppsbyggnadsplatsen från 1700-talet, sett var man sparkade fotboll på 1950-talet och njutit av vårsolen och naturen. Vandringen avslutas med picknick, andakt och sång tillsammans med Malin Lindblom, kaplan i kapellförsamlingen.
Vandringen avslutades med andakt av Malin Lindblom. Foto: CA.
Som avslutning är det skönt att vila och njuta av matsäcken. Från vänster: Åsa Fagerudd, Katja Hellman, Anne Solvin, Jeanett Laurén och Malin Lindblom. Foto: CA.
– Vandringen var bra, det var en fin rutt, bra väder, mycket folk och bra stämning, säger Malin.
Malin säger att gökottevandringen fyller flera olika funktioner.
– Den är viktig, och det är en helt annan sak att prata om skapelsen när man är ute i naturen, än när man sitter i kyrkbänken. Vandringen ger både gemenskap, andlighet, och man får bekanta sig med byns historia och så får man röra sig i naturen tillsammans med andra.
Vandringen ger både gemenskap, andlighet, och man får bekanta sig med byns historia och så får man röra sig i naturen tillsammans med andra.
Också hundar är välkomna med på gökottevandring. Foto: CA.
Roligt träffa andra Sundombor
Gemenskapen och inblicken i byns historia lyfts också fram av Åsa Fagerudd och Jeanette Laurén som deltar i gökottevandringen för första gången.
– Jag har i flera år tänkt komma med på vandringen. Det var riktigt trevligt att få träffa andra Sundombor och höra berättelser om byn, säger Åsa.
– Det är roligt att det ordnas lokala evenemang och det var väldigt intressanta historier vi fick höra längs med rutten, säger Jeanette.
Studiekompisarna (till vänster på bilden) Katja Hellman och Anne Solvin kom med på gökottevandringen för första gången. ”Det var jätteintressant att gå med gruppen, det var jättefin skog och natur”. Foto: CA.
Kristina är också nöjd med dagens vandring och lyfter fram vikten av att ordna lågtröskelevenemang där det är lätt att träffas.
– Vi behöver skapa förutsättningar för gemenskap och det att man träffas, pratar och får ett ansikte på en person är en jättebra början att bygga upp något annat, komma in gruppen och gemenskapen, säger hon.
Vart bär det av nästa år när det är dags för gökottevandring?
– Inte en susning, säger Kristina med ett skratt.
Foto: Malin Lindblom.
Text: Caroline Lång.
Foto: Camilla Andersson, Malin Lindblom.
Artikeln har ingått i Kyrknytt 3/2021.
7.9.2021 08.30