Då parförhållandet krisar: Vidare tillsammans eller skilda vägar?

Text: Hanna Klingenberg
Foto: Camilla Andersson

Han talar om offerrollen, och för Siv Jern - som är familjeterapeut i verkligheten och inte på film - är det en höjdpunkt i jobbet då hennes klienter släpper just den offerrollen och inser att de själva är aktiva medlemmar i sina egna liv, och att de därför också kan påverka. Men vägen dit kan vara knepig och lång.
– För vi blir alla utsatta för svåra saker då och då, och hamnar in i våra kriser, säger hon.
Ofta sker det i samband med större förändringar. Som när barnen börjat skolan och det största kaoset där hemma lagt sig och man plötsligt fått mera tid för sig själv. Eller om man skilt sig, bytt jobb eller rentav blivit arbetslös, händelser som ruskat om och väckt frågor på ett djupare plan, som: ”Nu är jag 45 år gammal och var det faktiskt så här jag ville att mitt liv skulle se ut?” Eller: ”Vem har jag blivit?”
– Då kan det behövas någon utomstående som lyssnar, säger Siv, som tidigare också lyssnat på klienter i egenskap av både själavårdare och präst i Vasa svenska församling.
 

Andligt perspektiv finns med

Också som familjeterapeut är Siv anställd av församlingen, så det finns alltid ett andligt perspektiv i hennes verksamhet. Samtalen är också gratis hur många de än blir, med hjälp av kyrkoskatten, och man behöver inte vara kristen för att boka en tid.
– Men jag kan tänka mig att den som söker sig till kyrkan ändå räknar med att den andliga dimensionen finns med där på nåt sätt, även om den inte alltid uttalas.
För Siv är det viktigt att samtalen sker på klienternas villkor och hon börjar alltid med att lyssna in vilken slags process de befinner sig i.
– Mina egna åsikter är inte det viktiga eftersom det aldrig finns ett svar som skulle gälla för varenda mänska.
Siv kan också be med sina klienter ibland, ifall de själva vill det.
– Det är möjligt att jag skulle känna mig mera ensam i mitt jobb utan den andliga dimensionen och det kan hända att problemen skulle kännas svårare för mig om Gud inte var med.

Ingen blir dömd

Men Gud är inte hennes enda kollega, det är också viktigt att få bolla tankar med de andra själavårdarna på jobbet, och häromveckan pratade de om hur mycket covid inverkat på verksamheten - och kom fram till att det inte märkts så mycket som de tänkt sig.
– Samtalsämnena i våra rum är tydligen så allmänmänskliga och djupa att de inte rubbats av en pandemi.
Det är klart att vissa saker dragits till sin spets då en del par som tidigare kunnat undvika varann genom att gå till hobbyer och jobbet nu tvingats konfrontera problemen då de båda vistats mera hemma.
– Men problemen är fortfarande de samma.
Många väntar ändå länge med att söka hjälp. Det finns en rädsla för att terapin ska bli som en rättegång där äkta hälften bildar enad front med terapeuten.
– Fast när de kommer hit märker ju alla att det inte är så. Man är här för att få hjälp med interaktionen i parrelationen och inte för att det ska utdelas en dom.

Båda ska komma till tals

Nu under pandemin har många samtal skett online och inte heller det har varit en dålig sak då paren kunnat vistas i sin hemmamiljö och behövt sitta extra nära varann för att rymmas i samma bildskärm. Fast oavsett om samtalen sker på distans eller i samma utrymme vill Siv se till att båda får komma till tals.
– Så när jag hört den ena ber jag den andra berätta: Hur upplever du saken?
Med en tredje part i rummet blir det lättare för många par att ta sig vidare i diskussioner och en av de finaste stunderna för Siv är då paren plötsligt börjar lyssna på varann. Då de inser att allt kanske inte är den andras fel och börjar ställa frågor till sig själva, som: ”Varför reagerar jag såhär?”, “Hur kan jag förändra mitt eget beteende för att saker ska bli bättre?”
– Det är trots allt mycket lättare att förändra sig själv än en annan mänska.
    Sådana insiktsfulla samtal får ofta konsekvenser också, som att paren inser att de faktiskt kan kommunicera och ha det bra ihop. Och att de landar i konkreta beslut. Ibland kan beslutet vara att gå vidare tillsammans och ibland kan det innebära att gå skilda vägar. 
    För Siv behöver inte ens en skilsmässa vara ett dåligt avslut.
– I båda fallen har paren brutit sin negativa cirkel och vet varför de nu gör som de gör. Kaoset har lagt sig, situationen har landat i något och man är inte bara ett offer längre. Man vet helt enkelt mera om sig själv. Och om varandra.