– Jag höll på att säga att jag gift mig in i verksamheten här. Min hustru prosten Siv Jerns föräldrar och släkt var aktiva när Dragnäsbäcks kyrka byggdes för sextio år sedan, säger Olle Victorzon, som idag är ordförande i föreningen Dragnäsbäcks kyrkas vänner r.f.

Det krävdes talkoinsatser och pengainsamlingar från starten år 1937, då syföreningen i Dragnäsbäck började drömma om ett eget församlingshem. År 1961 hade tanken vidareutvecklats och en egen kyrka stod klar. Idag kräver kyrkan igen talkokrafter och smarta idéer för att få in pengar så att verksamheten ska kunna leva vidare.

"Vi gifte oss här"

Här delar Vasa Mathjälp ut mat varje måndag. Hit kan man komma och äta tisdagslunch jämna veckor. Marthaföreningar och Rädda Barnen, liksom kopterna och bokklubbar håller möten och samlingar här. Vasa svenska församling ordnar regelbundet gudstjänster och förrättningar och här ordnas lekmannagudstjänster. Men år 2018 höll all verksamhet på att rinna ut i sanden.

På grund av ett stort sparbehov beslöt Vasa kyrkliga samfällighet att inte lägre hyra kyrkan av ägaren Vasa kyrkliga stiftelse, som är en efterföljare till Dragnäsbäcks syförening. Det skulle bli slut på både svensk och finsk församlingsverksamhet i kyrkan. Idag är det föreningen Dragnäsbäcks kyrkas vänner som ser till att verksamheten fortsätter.

Tack vare styrelsen är kyrkan alltid städad och fin, gångarna sopade och sandade och dörren öppen när församlingsbor och andra är på kommande.

Vad var det som fick de aktiva att ta upp manteln när Vasas kyrkliga samfällighet lämnade kyrkan?

– Vår familj har bott här i området i ett tjugotal år och Dragnäsbäcks kyrka har varit vår närmaste kyrka. Vi har deltagit i verksamheten, vi gifte oss här och hade bröllopsfesten i samlingsrummet och två av våra tre barn har blivit döpta här, säger Niclas Carlsson som är vice ordförande i föreningen.

Sonja Storås har hand om mycket av det praktiska, städar och ställer i ordning både före och efter olika tillställningar. Det här är ett arbete som föreningen inte tar någon ersättning för av de som använder kyrka, kök och samlingssal.

– Jag har också känt att det här är min kyrka, ända sedan vi flyttade till Västervik, och våra barn är döpta här. När jag blev tillfrågad om jag ville komma med i styrelsen tackade jag ja, säger Sonja.

Många Gerby- och Västerviksbor delar känslan med Dragnäsbäcksborna, att det här är deras kyrka. Fram till 1973 hörde de båda byarna till Korsholm och det var långt till Korsholms kyrka i Gamla Vasa.

"Det ska inte vara mörka fönster i kyrkan"

Christel Lax är Gerbybo och hör tillsammans med Olle, Ulla Salmenheimo-West och Olav Jern till fyrklövern som för sex år sedan beslöt starta en stödförening för att försöka hålla igång kyrkan.

– Tyvärr satt jag, liksom Olle, i församlingsrådet och gemensamma kyrkofullmäktige år 2018 och bevittnade det hårda slaget att kyrkliga samfälligheten inte längre skulle betala hyra för den här kyrkan. Då tänkte jag att verksamheten ska fortsätta. Ljus ska lysa i fönstren, det ska inte vara mörka fönster i kyrkan, säger Christel.

Christel konstaterade att kyrkan nu blivit mer och mer hennes hemkyrka.

– Inför högmässor ordnar vi så att allt är i skick i kyrksalen. Vi köper blommor till altaruppsättningarna, städar och dukar inför kyrkkaffet. Vi bakar och kånkar, handlar stearinljus och kaffe på specialpris och donerar våra inköp. Olle frågade mig en gång om det här är min pensionärsbostad. Och ibland känns det på det sättet, ler Christel.

Vi köper blommor till altaruppsättningarna, städar och dukar inför kyrkkaffet. Vi bakar och kånkar, handlar stearinljus och kaffe på specialpris och donerar våra inköp.

Styrelsen har ett vaktmästarschema där de veckovis sköter det praktiska. Men eftersom några i den pigga styrelsen varit pensionärer ett bra tag, skulle de gärna välkomna nya som vill engagera sig.

Korgboll i samlingssalen

Dragnäsbäcks kyrka är byggd efter dansk modell och är en så kallad småkyrka. Den har ibland kallats Amerikakyrkan efter Amerikagatan, som går förbi kyrkan. När kyrkan byggdes kunde byggprojekt få bidrag om en del av utrymmet planerades för idrottsverksamhet och liknande. Så ända in på 1970-talet var dagens samlingssal en gympasal.

– Det är väldigt märkligt att man har spelat volleyboll och sådant här. Det finns fortfarande märken i golvet där korgbollställningen varit fastsatt. Och i källaren fanns klubbrum där många ungdoms- och barngrupper höll till under veckorna, berättar Olle.

Den här bakgrunden har bidragit till att inte alla insett att byggnaden är en kyrka. En del har förstått att det inte är en idrottshall först när klockstapeln byggdes 2001.

I Dragnäsbäcks kyrka bidrar litenheten till att man ser varandra. Det faller sig naturligt att hälsa på alla som kommer in. Då blir det också en social känsla, att vi hör ihop, konstaterar styrelsen för Dragnäsbäcks kyrkas vänner. Jämfört med större kyrkor går det inte att försvinna i anonymiteten här. När lekmannagudstjänsterna ordnas, efter en liturgi framtagen av prosten Gunnar Särs, håller ofta någon inbjuden gäst predikan, medan föreningsmedlemmar sköter övriga uppgifter.

– Sedan ordnar vi kyrkkaffe efter gudstjänsterna och sitter och pratar med varandra, så det är väldigt familjärt här, en intim stämning, berättar Niclas.

En vanlig söndag rör sig besökarantalet kring femton, tjugo personer. Större högtider, som i påskveckan eller kring advent kan kyrkan vara nästan fullsatt. Styrelsegänget lyfter också fram hur besökarvänlig kyrkan är. Här finns inga höga trösklar som gör det svårt för funktionshindrade.

Stor ekonomisk utmaning

Det finns mycket att berätta om Dragnäsbäcks kyrka. Men det faktum att det är en stödförening som håller igång verksamheten kräver mycket av de engagerade. Det är ett stort åtagande också när det gäller att få in pengar till månadshyran på 1 300 euro. Det mesta av arbetet som görs ger inga inkomster.

– Vi förstod kanske inte från början hur stor utmaning det skulle bli, funderar Olle.

Vi förstod kanske inte från början hur stor utmaning det skulle bli.

– Vi måste öka inkomsterna och vi måste få in mer pengar på något sätt. Hur vet jag inte, men det måste lösas, säger Niclas, som till vardags jobbar som ekonom.

Stödföreningens medlemsavgift är 25 euro, en avgift som styrelsen inte anser vara värd att höja. Föreningen har över hundra registrerade medlemmar. Ibland betalar femtio personer medlemsavgiften, ibland fler. Det finns också en liten grupp månadsbidragsgivare. Styrelsen hoppas på fler sådana.

För att öka på inkomsterna säljer föreningen två olika minnesadresser, till begravningar och som lyckönskningsadresser. Utöver det ordnar föreningen konserter, föreläsningar och evenemang som ger inkomster samt tisdagsluncher.

– Vi köper maten från samfällighetens kök och vi får ett hyfsat pris. Men eftersom vi betalar för maten vi beställer är det ju att hoppas att det kommer många gäster, säger Christel.

Inför framtiden tar styrelsen en dag i taget. Det viktiga är att hålla liv i verksamheten och samarbete är gott. Innehållet och medmänskligheten är liksom gemenskapen, det som ger kraft att orka fortsätta.

Styrelsemedlemmarna hyser också en förhoppning om att Vasa kyrkliga samfällighet så småningom ska kunna ge ett ekonomiskt bidrag och att finska församlingen skulle utnyttja Dragnäsbäcks kyrka. Med tanke på att Gerby-Västervik är Vasas folkrikaste stadsdel, så kunde Dragnäsbäcks kyrka vara ett komplement till Gerby församlingshem som ofta är uppbokat av den finska församlingens verksamheten.

– Min förhoppning är att efterfrågan på ett samlingsställe ska bli stort bland nyinflyttade familjer. Och att de inte ska behöva fara till Brändö eller Trefaldighetskyrkan för att delta i svenskspråkig verksamhet. Det behövs ett utrymme till på det här området, och då finns vi till hands, avrundar Christel.

Artikeln har ingått i Kyrknytt 1/2025.

Text och foto: Jessica Morney