När Ramona Finnila från Böle i Korsholm började arbeta som kyrkvaktmästare i april i fjol hade hon varken kyrklig bakgrund eller någon stark religiös övertygelse. Efter många år med kontorsjobb lockades hon av möjligheten att pröva något helt annat.

– Under tio år drev jag barnklädesbutiken Polarn och Pyret i Vasa, vilket var ett väldigt rörligt och aktivt jobb. Efter det jobbade jag på kontor i åtta år och saknade möjligheten att röra på mig och få göra olika saker. Jag tänkte att vaktmästarjobbet skulle kunna
passa mig rätt så bra. Jag bestämde mig för att chansa och skicka in en ansökan.

Nervöst i början

Övergången till församlingsarbetet innebar att Ramona fick lära sig en hel del nya saker, som kyrklig terminologi, arbetsmoment och traditioner.

– Jag kunde ingenting om kyrkliga termer. I början fick jag fråga nästan hela tiden, men alla har varit väldigt snälla och hjälpsamma, berättar hon.

I början fick jag fråga nästan hela tiden, men alla har varit väldigt snälla och hjälpsamma.

Och Ramona erkänner att visst kunde det vara nervöst i början. Särskilt de första gångerna hon stod ensam, när allt ännu var nytt och hon inte kunde rutinerna utantill.

– Man har kanske aldrig tidigare varit med vid en jordfästning och vet inte exakt hur allt ska ställas i ordning eller hur det ska se ut. Då är det mycket man ska komma in i och lära sig.

Det finns en manual där man kan checka av så att allt blir rätt inför olika förrättningar. Med tiden har rutinerna satt sig. I Sundom kyrka och prästgård där hon tillbringar den mesta arbetstiden känner hon sig bekväm och hemma, liksom i Trefaldighetskyrkan. I
andra kyrkor krävs det fortfarande lite extra fokus för att hitta rätt arbetssätt. 

Håller koll på allt från kyrkklockorna till värmen i kyrkan

Till arbetet hör bland annat förberedelser inför gudstjänster, vigslar, dop, begravningar och minnesstunder. Hon ser till sådant som att kyrkklockorna ringer och att värmen under kyrkbänkarna är påslagen. Hon hjälper prästen med stola och mässhake och håller koll på var vi befinner oss i kyrkoåret och vilka liturgiska färger som gäller.

Sundom prästgård är populär bland familjer som ska hålla dop, vilket Ramona tycker är roligt. Då öppnar hon dörrarna, tar emot, visar var allt finns och hur köket fungerar. Dessutom ställer hon i ordning dopvatten och ljus och tar fram prästens klädsel. 

Ramona tycker om jobbet som kyrkvaktmästare och det hon uppskattar mest är flexibiliteten och variationen.

– Det är olika arbetsuppgifter nästan varje dag. Man lär sig någonting nytt hela tiden. Varje dag. Det är nog det roligaste, säger hon.

– Jag jobbar ofta ensam, men träffar också många olika personer och trivs med det sociala. Och det är fint att få vara en del av viktiga stunder i människors liv.

Behöver man vara religiös för att arbeta som kyrkvaktmästare?

För att arbeta som kyrkvaktmästare måste man vara konfirmerad medlem i den evangelisk-lutherska kyrkan. Många har frågat Ramona Finnila om arbetet också gjort henne mer religiös. Själv menar hon att bilden hon haft av kyrkan i stort sett är densamma som tidigare.

– Man behöver inte vara troende för att jobba här. Men jag tror att det är en fördel att ha empati och medmänsklighet. Det viktigaste är nog att man står bakom kyrkans värderingar. En del av jobbet har dock krävt en viss anpassning. Det gäller främst helgarbetet.

Det viktigaste är nog att man står bakom kyrkans värderingar.

– I början var det svårt att vänja sig vid att helgerna inte är lediga. Speciellt på sommaren när barnen var hemma på besök. Men annars har allt fungerat bra.

Skulle du rekommendera jobbet till unga?

– Absolut, säger Ramona. Man behöver inte vara utbildad kyrkvaktmästare, utan man lär sig på jobbet.

Om man tycker om variation och att röra på sig passar arbetet bra. Och är man djupt religiös tror jag att man uppskattar jobbet på ett helt annat plan också.

Text och foto: Jessica Morney.

Artikeln har ingått i Kyrknytt 1/2026.