Kyrkoherde Mikael Forslund är relativt nöjd när han ser på hur det går för församlingen. I Borgå stifts näst största församling har medlemmarna bara blivit två procent färre de senaste fem åren, medan exempelvis de svenska församlingarna i Jakobstad och Borgå tappat över åtta procent av sina.

– Att medlemsantalet i vår församling är rätt så stabilt tolkar jag som ett tecken på att vi har en viktig och betydelsefull roll i församlingsbornas liv, säger Forslund.

Att medlemsantalet i vår församling är rätt så stabilt tolkar jag som ett tecken på att vi har en viktig och betydelsefull roll i församlingsbornas liv.

År 2025 minskade antalet med 36 personer, men vissa år har medlemmarna till och med blivit fler.

Överlag stretar dock kyrkan i motvind. I fjol valde 2 250 personer att lämna Borgå stift. Totalt var det 50 384 personer som gick ur den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

Fritiden har blivit dyrbar

Men det är inte bara kyrkan som mister medlemmar. Det gör också de äldre politiska partierna, som på 1970-talet var riktiga folkrörelser. I dag är deras medlemsantal bara en bråkdel av vad det varit.

– Vi lever i individualismens tidevarv. Folk fokuserar mer på sig själva än på det kollektiva. Att vara med i en förening kräver att man ger av sin tid, och tid är en dyrbar vara i dag. Ifall det tar mer än det ger väljer man bort det, säger Thomas Karv, docent i statsvetenskap vid Mittuniversitetet i Sundsvall och tidigare verksam vid Åbo Akademi i Vasa.

Stora allmänt samhällsnyttiga föreningar som exempelvis Lions, Odd Fellow eller frivilliga brandkårer kan enligt Karv också ha svårt med rekryteringen i dag.

Det finns en mängd olika orsaker till att man lämnar en förening. En kan vara att man inte har något inflytande där.

– Den kanske är väldigt toppstyrd. Ifall du har jättemycket idéer men inte kommer till tals, är det klart att lågan slocknar till slut, och du väljer att göra något annat.

Känsloband gör att vi stannar

Generellt är vi benägna att stanna där vi är mest investerade känslomässigt. Vi väljer också att satsa på de sammanhang där vi erbjuds något vi inte kan få på annat håll.

– Går man med i en församling kan man anta att det är av både andliga och sociala orsaker. Socialt i bemärkelsen att man också vill dela sin tro med likasinnade. Ifall man trivs finns det heller ingen orsak att lämna församlingen, och över tid kan man också börja utveckla starka känslor av tillhörighet till den.

Karv påpekar att detta gäller för alla typer av sociala rörelser.

Att Vasa svenska församling bara tappat ett par procent av sina medlemmar på fem år kan förstås tolkas rakt av som att de är nöjda med verksamheten.

Något som ofta syns tydligt utåt är kyrkans eller enskilda församlingars hållning i värdefrågor. Det återspeglas i insändarspalter och i debatter i samhället. Vaasan suomalainen seurakunta har på senare tid haft utdragna konflikter kring anordnande av regnbågsmässor och vigsel av samkönade par. Bland annat har kyrkoherden synligt motsatt sig dessa. Den finska församlingen har haft ett tapp på drygt sju procent under de senaste fem åren.

Kan det ha skett en förflyttning av medlemmar till Vasa svenska församling?

– Eventuellt, men det är svårt att säga med säkerhet. Det kan lika gärna ha varit mer konservativa personer som lämnat den finska församlingen. Men om man vet att en församling leds av en individ som tagit tydlig ställning i en laddad fråga kan det såklart avskräcka dem som inte är av samma åsikt, säger Karv.

Källa: kirkontilastot.fiÖppna länk i ny flik

Ta reda på vad folk vill ha

För att fortsatt vara relevanta behöver församlingar ta reda på vad man önskar sig av dem. Det kan vara så enkelt som att låta nya medlemmar fylla i en blankett om varför de gått med, och vad de vill att församlingen ska syssla med. På samma sätt borde man alltid fråga varför någon lämnar församlingen.

– Fråga också regelbundet varför folk är kvar, och om de vill ändra något. Lägg upp ett system för det. Då vet man faktiskt svaret. Som medlem blir du glad att bli tillfrågad, du känner att du får uppmärksamhet.

Fråga också regelbundet varför folk är kvar, och om de vill ändra något. Som medlem blir du glad att bli tillfrågad, du känner att du får uppmärksamhet.

Karv konstaterar att kyrkan har en särskild roll i dag, då välfärden monteras ner och statens resurser tycks bli mindre och mindre. Kyrkan gör genom diakonin en insats för att hjälpa de mest utsatta. Det här kunde gärna tas fram oftare.

– Att sätta mindre fokus på teologiska debatter och mer på vad man faktiskt gör, tror jag skulle vara en väg att behålla medlemmarna. Av insändare och debatter får man intrycket att det pågår mycket käbbel i kyrkan, och sånt lockar inte till att bli aktiv där, säger Karv.

Medvandrare för andra

Här är Mikael Forslund inne på liknande tankegångar. För att behålla församlingsborna är det viktigt att vara relevant och trovärdig, och visa att man faktiskt står för de vackra orden om kärlek till nästan.

– När samhällsklimatet hårdnar och regeringens sparåtgärder drabbar allt fler märks det direkt i vår diakoniverksamhet. Som kyrka och församling behöver vi ha omsorg om de utsatta och föra talan för dem som saknar en röst i samhället. Jag tror att många vill vara med i en församling som står på de svagas sida, säger Forslund.

Jag tror att många vill vara med i en församling som står på de svagas sida.

Han berättar att medarbetarna talar om att vara medvandrare för andra, någon som går bredvid och stöder under olika skeden i livet. Det blir allt viktigare även i framtiden.

Månar om kontakten

Församlingen vill hålla kontakt med dem som inte är så aktiva genom församlingstidningen Kyrknytt, som du nu håller i din hand och som sänds till alla medlemmar två gånger i året. En annan kontaktyta där prästerna och kantorerna träffar människor är vid jordfästningar, dop och vigslar.

– De här vändpunkterna i livet hör till kyrkans specialområden och det finns inte direkt några andra alternativ i dagens läge. Att ha namngivningsceremonier för barn i stället för dop har inte riktigt slagit igenom här hos oss, säger Forslund.

Hur kan kyrkan förbli relevant i en tid när många traditionella institutioner tappar inflytande?

– Vi måste ha ett klart och tydligt budskap både i ord och handling. Vi ska försvara de svaga och utsatta i samhället, och stå upp för jämlikhet, sexuella minoriteter och alla människors lika värde.

Forslund påpekar att kyrkan också borde lyfta upp miljö- och klimatfrågor och leva som den lär.

– Utvecklingen på de här områdena går åt fel håll på många ställen i världen. Här behövs kyrkan som en tydlig röst och motkraft.

Text: Sofie Furu.

Artikeln har ingått i Kyrknytt 2/2026.