Hjälpisar lyssnar och skapar bra stämning på skribaläger

När pandemin är över vill Hannes Hartvik ta en lättviktare och åka till Norge. Också Tilde Moliis tänker åka bort och se nya miljöer – nu har hon inte lärt känna en endaste ny person på över ett år. Och Emma Bos vill resa till Holland där hon har släktingar hon saknat sedan pandemin bröt ut. Men först ska  de alla tre gå ut nian och dessutom bli färdiga med hjälpledarutbildningen i Vasa svenska församling. Då kan de vara med som ”hjälpisar” på lägren som ordnas av församlingen i sommar.

Främst är det skriftskollägren de siktar in sig på, även om de ännu inte vet vilka regler som kommer att gälla.

– Vi vet inte ens om lägren blir långa eller korta, säger Tilde, så planeringen blir lite svajande.

– Men munskydd kommer vi säkert att behöva, säger Hannes.

Hoppas på långt skribaläger

För konfirmandernas skull hoppas Tilde att lägret blir långt, eftersom man inte hinner göra så mycket på ett avhugget och kort skribaläger. Det vet hon, eftersom hon själv upplevde det förra året, som konfirmand.

Tilde, Hannes och Emma hade länge sett fram emot sina egna skribaläger. Emmas storasyster hade berättat om hur mysigt det varit att umgås dygnet runt med alla vänner och att få sitta uppe på nätterna och prata om livets stora frågor. Så pass mycket hade Emmas storasyster tyckt om stämningen att hon fortsatte att vara hjälpis många somrar efter hennes egen konfirmation.

– Därför kändes det också både självklart och lockande att bli hjälpis, säger Emma.

Tilde Moliis, Hannes Hartvik och Emma Bos gick i skriftskolan förra året och deltar i år i församlingens hjälpledarverksamhet.

Men som så mycket annat berövade pandemin också deras konfirmandupplevelse. Lägret som brukade pågå i fem dagar reducerades till ett veckoslut.

– Eller egentligen kändes det bara som ett dygn, säger Hannes, för vi kom på fredag vid lunch och åkte hem vid lunch på söndagen. Så det var nog bara  lördagen som kändes som ett läger.

– Och då hann vi inte ens sitta och diskutera så mycket, säger Tilde. Det blev mest som en skola. 

– Och munskydden och alla andra restriktioner gjorde att vi inte fick så nära kontakt med varann, säger Emma.

Att de ändå gärna ställer upp som hjälpisar i år beror på att de kan relatera till besvikelsen som årets konfirmander kanske också kommer att känna, och  att de vill hjälpa dem att få ett så härligt skribaläger som möjligt ändå.

– Vi kan inte påverka omständigheterna, men vi kan påverka att deras läger blir kul, säger Emma.

– Och de har ju också varit med om samma besvikelser som vi, fortsätter Tilde som upplevt ett år där allt hon sett fram emot tagits ifrån henne i sista  minuten: Balen på nian, klassresan, det långa skribalägret och så den stora festen för både släkt och vänner efteråt. Allt hon drömt om bara krympte, eller till och med försvann.

Om det nu skulle visa sig att också årets skribaläger krymper i sista minuten, till ett litet veckoslut, så vill de vara med och göra upplevelsen så bra som  möjligt för alla. 

Lekar och fritid är viktiga inslag på skribaläger. Fotot är från ett läger sommaren 2020.

Vill vara stämningshöjare

Som hjälpledare vill Hannes inte vara den som går runt och bestämmer och är auktoritär, utan helst vill han vara en rolig person som höjer stämningen  för konfirmanderna. Också Tilde och Emma vill vara där för att göra lägret så roligt som möjligt, även om lägret igen skulle bli kort.

– Då hoppas jag att vi kan bidra till att det blir mindre skola och mera diskussion istället, säger Tilde.

Och Emma håller med. Halva poängen med ett läger är att kunna sitta med varandra och diskutera existentiella frågor. Varken Emma, Tilde eller Hannes  tycker att det är nödvändigt att vara religiös för att vara hjälpis. Det räcker att man hör till kyrkan och att man vill finnas till för andra mänskor och att man är intresserad av att diskutera.

Och först och främst så ska man också vilja lyssna, för mest är vi ju där för att lyssna på konfirmanderna, och vad de funderar på.

– Och först och främst så ska man också vilja lyssna, säger Emma. För mest är vi ju där för att lyssna på konfirmanderna, och vad de funderar på.

Hjälpisar finns också till för att konfirmanderna ska ha någon att vända sig till på ett avslappnat sätt. Det tycker de alla tre, som nu mest av allt drömmer om en vanlig sommar. Där man slipper använda munskydd. Där man kan träffas i större grupper än bara tio personer utan att behöva vara rädd för att sprida smitta till andra. En sommar där man äntligen kan känna frihet igen.

– Frihet är en känsla jag inte haft på mera än ett år nu, säger Tilde och de andra håller med. 

Nu är frihet det som alla längtar efter.

Skriba och hjälpisverksamhet

- Vasa svenska församling deltar de flesta ungdomar i skriftskolan det år de fyller 15 år.
- Cirka 90 procent av medlemmarna konfirmerar sig.
- I år är 125 ungdomar inskrivna i församlingensskriftskola.
- De flesta deltar i den egna församlingens skriftskola men det är också möjligt att gå i en annan församlings skriftskola.
- Hjälpledarverksamheten är en fortsättning på skriftskolan. I år deltar 20 ungomar i hjälpisverksamheten i Vasa svenska församling.
- Hjälpledarna hjälper till och praktiserar på barnläger, klubbar och skribaläger.

Text: Hanna Klingenberg
Foto: Malin Lind

Artikeln har ingått i församlingstidningen Kyrknytt nr 2/2021.