Till nyhetslistan

En ära att få skapa för stiftets 100-årsjubileum

Camilla Cederholm och Moa Eklund fick uppdraget att skapa varsitt verk inför jubileumsåret 2023, då Borgå stift fyller hundra. Moa att  göra logon och Camilla att komponera en sång.

Camilla och Moa webb.jpg

Camilla Cederholm och Moa Eklund är nöjda med sina verk till Borgå stifts 100-årsjubileum.

Camilla Cederholm och Moa Eklund har haft många liknande uppdrag förut, men den här gången var speciell eftersom beställningen kom från stiftet som  betytt mycket för båda. 

För Camilla som sysslat med musik hela livet var arbetsprocessen bekant. 

– Man har en story man vill berätta och text och musik börjar sakta smälta ihop.

Innan Camilla börjar jobba behöver hon veta verkets mottagare och därför var det bra att hon fick beställningen ett helt år innan deadline eftersom mottagarna i stiftet är så många. Riktlinjerna var också ganska utmanade.

Sången skulle vara lätt att sjunga, passa alla åldrar och kunna användas i allt från barnkörer till kyrkokörer och allsångstillfällen. Den skulle också fungera som en slags slutsång vid olika sammankomster, och arrangeras för både orgel och kompgrupper.

Camilla ville dessutom att innehållet skulle sträcka sig längre än bara inom Borgå stift och jubileumsåret. Och att sången skulle uttrycka teman som gemenskap, glädje över livet och förtröstan inför framtiden.

En musikalisk kran i huvudet

När Camilla visste allt det här var det som om en kran öppnade sig i huvudet, därifrån det vällde ut toner och text.

– Det är så det brukar bli. Först kommer det en massa slaggprodukter och klichéer som ”hjärta och smärta”, men snart blir flödet renare och då är det bara att börja plocka ord och melodier, säger Camilla.

Först kommer det en massa slaggprodukter och klichéer som ”hjärta och smärta”, men snart blir flödet renare och då är det bara att börja plocka ord och melodier.

Moa lämnar aldrig in produkter före deadline utan håller på så länge hon kan.

– Lite tidspress är bra men jag försöker ändå undvika panik, säger Moa som medan hon googlade och skissade lyssnade på lovsång för att komma i stämning.

Hon googlade på församlingar i Sverige och USA. Bland symbolerna hittade hon många segel, fredsduvor och förstås kors. Och även några träd. Först skissade hon ett fönster där spröjsarna bildade ett kors, men det blev för fyrkantigt och började likna ett frimärke. Så hon fortsatte med trädet.

Befriande med gränser

Både Camilla och Moa upplever att stränga gränser är enbart befriande när det gäller kreativitet.

– Har man ingen beställare måste man ändå lägga ramarna själv, säger Camilla, för helt gränslöst är det omöjligt att jobba.

– Ja precis, säger Moa. ”Gör vad du vill” är sällan bra.

Moas ramar var att stiftets färger, gult och rött, skulle vara med i jubileumslogon, och att det någonstans skulle synas att det är 100 år man fyller. Hon fick också några nyckelord att jobba med: gemenskap, glädje, mångfald och ”tillsammanskraft”.

Ordet tillsammanskraft var direkt från Camillas sång som redan var färdig och hade fått namnet ”Vi är här för att bygga en framtidsbro”.

Camilla fastnar ofta för det lekfulla när hon plockar strofer ur sitt ”musikaliska flöde”. Ord som inte finns, men som låter som om de ändå kunde finnas – ord som framtidsbro och tillsammanskraft och som nu finns med i sången.

– Jag tycker om att använda språket på ett sätt som får en att stanna upp och tänka: vänta nu, vad var det här och vad betyder det?

Ordet tillsammanskraft blev till slut också temat för hela jubileumsåret.

Träd med mycket symbolik

När Moa jobbat fram sitt träd bollade hon skissen med sin uppdragsgivare som inspirerades vidare till ytterligare symbolik och önskade att bladen kunde vara 47 stycken till antalet – alltså lika många som församlingarna, och att prickarna vid rötterna kunde vara nio stycken, liksom stiftets alla prosterier.

För Moa var det tacksamt att få göra bladen både röda och gula då hon tycker att träden är vackrast på hösten, men sen slängde hon också in några gröna löv på slutet, eftersom grönt känns som liv och glädje för henne.

– När deadlinen kom var det skönt att höra att beställaren var nöjd med jobbet jag gjort.

Träd. Text: 100 Borgå stift.
Borgå stifts jubileumslogo.

Knäckande besked

Camilla skickade in sången i alla versioner.

– Det var ganska mastodont med alla stämmor, solon och arrangemang för blandade körer och för instrument.

Hon var nöjd och sången hade dessutom börjat betyda mycket för henne, så när hon fick responsen att en del av texten borde ändras blev hon ganska knäckt.

– Man ger så mycket av sig själv och varje sång är som ett litet barn som vandrar ut i världen. När det skickas hem igen för att skrivas om enligt andra önskemål gör det alltid lite ont i början.

Några veckor senare kände hon sig ändå mogen att närma sig projektet och försiktigt börja forma om det.

– Och där handlade det faktiskt om att gå in och ”kill your darlings”.

Vi är en del av en större tillsammanskraft,
ett hopp som är envist och starkt.
Här bryter glädjen fram över stad och land,
vi förenas på kärlekens grund.

Ovan refrängen i Borgå stifts jubileumssång.

Länk till hela sången på Borgå stifts 100-årsjubileumssajtÖppna länk i ny flik

Ett hedersuppdrag och en ära

För både Moa och Camilla känns det speciellt att deras verk lever sina egna liv nu, dessutom i ett stift som betytt en hel del för dem båda.

Moa har varit församlingsaktiv i Jakobstad hela uppväxten, men det var först när hon kom till Helsingfors som hon insåg stiftets bredd. Där varvar hon studierna med möten i flera olika församlingar, mest i Petrus men också i LFF (Laestadianernas Fridsföreningars Förbund) där ungdomar från många olika samfund samlas på onsdagarna.

– Det är skönt att vara med om en och annan andakt ibland, eller någon paneldiskussion, och sen bara sitta kvar efteråt och småprata och dricka kaffe.

Det är skönt att vara med om en och annan andakt ibland, eller någon paneldiskussion, och sen bara sitta kvar efteråt och småprata och dricka kaffe.

Moa har märkt att musiken är mera framträdande i församlingarna i Helsingfors och när hon fastnat för en lovsång där har hon ibland hämtat hem den till Jakobstad där de i sin tur sjungit den på någon samling.

För Camilla betyder Borgå stift också mest musiken, och speciellt alla barnkörsfestivaler som hon deltog i som barn.

– Det var lite som Skolmusik men i ett mindre format.

Nu ska det bli spännande att se hur jubileumsverken tas emot.

– Man vet ju att de kommer att synas och höras mycket både här och där under hela året, säger Moa.

– Det här var en hedersuppgift och en ära, säger Camilla.

Att höra sina egna låtar i till exempel radion är alltid lika speciellt.

– Man stannar upp och tänker vänta nu, vad är det här? Jamen det är ju min låt. Som alltid kommer tillbaka för att hälsa på mig då och då. Det är svårt att jämföra den känslan med något annat man kan vara med om.

Camilla Cederholm

– 50 år. Hemma från Nykarleby.
– Lektor i musik.
– Jobbar i Jakobstad som musiklärare i högstadiet och gymnasiet, och undervisar i pedagogik på Yrkeshögskolan Novia.
– Exempel på tidigare musikprojekt: Beställningsverk för bland andra Vasa Kammarkör och Sångens Vänner i Jakobstad, några psalmer i det nya psalmbokstillägget och en egen skiva.
– Familj: sambo.

Moa Eklund

– 21 år. Född och uppvuxen i Jakobstad.
– Studerar Nordiska språk i Helsingfors (inne på sitt andra år).
– Extraknäcker på sin pappas mediaföretag.
– Familj: mamma, pappa, två syskon.

Text: Hanna Klingenberg
Foto: Moa Eklund

Artikeln har ingått i Kyrknytt 1/2023.

31.1.2023 11.46