Änglarna har gett oss tröst genom historien

– Det här är en käppängel som varit fastsatt på exempelvis en predikstol med hjälp av käppen på baksidan, säger Solveig Pått på Österbottens museum.

I museets samlingar finns olika typer av kyrkänglar tillverkade på 1600-talet. Änglarnas inventarienummer visar att de hörde till de första föremål som samlades in till museet.

Käppängeln, som föreställer en kerub med två vingpar har nummer 329. En annan ängel med stora ögon och förgyllda vingar och hår har nummer 750. De kommer från Vetil och Virdois.

Idag är änglarnas färger ofta blekta, men som nya var de målade i olika färger och silver och guld.

Och dånet av kerubernas vingar hördes ända till den yttre förgården, likt Gud den Allsmäktiges röst, då han talar.
Hesekiel 10:5 (från 1917-års Bibelöversättning)

Orsaken till att änglarna finns på museum är att de under 1800-talet plockades ner, antagligen i samband med att kyrkorna renoverades.

– Många träskulpturer i kyrkorna var importerade från Tyskland. De hade varit dyra i inköp och hamnade kanske på någon vind, medan regionalt tillverkade skulpturer i allmänhet försvunnit, säger Solveig Pått.

Änglarna kunde också få bli kvar i kyrkorummet, men målades då gärna vita likt det övriga kyrkorummet, i samband med att kyrkorna förnyades. Även i museets samling finns vitmålade änglahuvuden.

Olika sorters änglar förekommer i Bibeln

Både judendomen, kristendomen och islam talar om änglar. I Bibeln nämns änglar över 260 gånger, till exempel i Uppenbarelseboken.

Om vi går tillbaka till hebreiskan och latinet så betyder ängel budbärare. Det var änglar som tillkännagav Jesu födelse, de tjänar Jesus, hjälper människorna och rapporterar till Gud.

– Tänk bara på ängeln vid Jesu grav, säger Solveig Pått. Den är en mycket viktig gestalt: ”Var inte rädda. Han är inte här”.

Tänk bara på ängeln vid Jesu grav. Den är en mycket viktig gestalt: ”Var inte rädda. Han är inte här”.

Det finns många olika änglatyper med olika uppgifter. De är väktare, rådgivare, domare och krigare.

Seraferna står högst i rang och förknippas med ljus, renhet och glöd. De har stor makt och sjunger Guds lovsång. Eftersom de står nära Gud täcker de ansiktet med ett av sina tre vingpar.

Keruberna står under seraferna i rang. Inom konsten har keruber och putti sammanblandats. Men små nakna barn med nätta små vingpar är inga keruber, utan putti. De har förekommit inom konsten sedan antikens tid.

Keruberna är väktare och har två vingpar och fyra ansikten: människo-, tjur-, lejon- och örnansikte. Keruberna vaktade paradisets portar så att Adam och Eva inte kunde återvända dit.

Ärkeänglarna är budbärare och krigare. Trots sina uppgifter hade de till en början ingen hög ställning inom änglarnas hierarki.

Mikaelidagen eller Mickelsmäss är alla änglars dag och firas under kyrkoåret den 29 september eller närmast påföljande söndag.

Hur såg äldre tiders kyrkobesökare på änglaskulpturer och målningar i kyrkan?

– För renässansmänniskan och under upplysningens tidevarv stod änglarna för härlighet och kanske framför allt för tröst. Men änglarna hade fortfarande spejande ögon och var Guds budbärare. På många altaruppsatser hittar vi änglarna närmast Gud, i hans strålglans. Viskar de i Guds öra?

Solveig Pått konstaterar att änglarnas betydelse har skiftat mycket genom tidsepokerna. Idag tänker vi mer på änglar ur en personlig synvinkel och har gett dem psykosociala funktioner.

– Många väljer exempelvis en gravsten med en ängel eller så lägger vi en liten änglafigur på graven. De här änglarna tröstar oss. Vi får hjälp i sorgearbetet. Kanske tänker vi också att vi inte lämnar den döda ensam, om vi lämnar kvar en ängel vid graven.

Text och foto: Jessica Morney.

Artikeln har ingått i Kyrknytt 1/2024.