I dagklubben är det tillåtet att tala om Gud

Trolldeg luktar gott, men smakar illa. Det är barnen i Sundom dagklubb överens om, och idag är sju av dem på plats. De sitter vid det runda bordet och målar torkad trolldeg med glitterlim: Ines, Elsa, Wilhelm, Axel, Idun, Ava och Alva.

– Adam är förkyld idag, så han är inte här nu, förklarar Wilhelm.

Det är ängeltema. Änglakropparna som de skulpterade i trolldeg förra gången ska dekoreras och ledarna Susanne Holm och Britt-Marie Kvist-Grönros, som kallas Bitta, hjälper till där det behövs.

Barnen är mellan tre och fem år gamla och för det mesta klarar de sig utmärkt själva. Idun har inte skulpterat enbart änglar förra gången, utan dessutom en sköldpadda, några hundar och ett litet bröd. Hemma har hon inga egna djur, men när hon blir stor ska hon skaffa sig en häst, berättar hon – en häst som glittrar likadant som glitterlimmet.

– Fast jag har inget stall ännu. Jag växer ju så långsamt, så jag måste vänta på det.

Kristna symboler

Hittills verkar både aktiviteten och diskussionerna pågå som i vilken dagklubb som helst, men det finns ändå en skillnad. Här och där hänger små tecken på väggarna: ett litet krucifix, en bild på Jesus eller ett kollage med foton och rubriken ”Dopet” – som ett av barnen plötsligt pekar på. 

– Där är en bebisklänning, säger hon.

– Ja, en dopklänning, svarar Susanne.

– Och prästen på bilden heter Gunnar Särs, och han har jobbat i vår kyrka förut, säger Bitta.

Susanne har jobbat i församlingens dagklubbar nästan hela sitt yrkesliv och i över tio år har det också hört till hennes arbetsuppgifter att besöka stadens daghem två gånger per termin, för att hålla sångstunder och andakter med barnen. 

– Tidigare brukade vi ha med oss ett altarbord och lite rekvisita, och någon gång ett litet kors. Och så berättade vi några typiska bibelberättelser, som om då Jesus välsignade barnen eller nåt av undren, som då Jesus förvandlade fem bröd och två fiskar.

– Allt var inte direkt kristet, men några av sångerna kunde också handla om Gud.

Nya dagvårdslagen ändrade arbetet

Förra året när den nya dagvårdslagen togs i bruk i Vasa stad, innebar det för Susannes del att varken hon eller någon annan från församlingen kunde gå till daghemmen alls. Saken diskuterades och det hölls en massa möten.

– Men sen kom man fram till att församlingarna fortfarande är välkomna en gång i terminen, bara vi inte pratar om Gud.

– För det får inte vara religionsutövning i daghemmen.

För Susanne kom saken som en liten chock och en tvärvändning. Hur skulle hon kunna berätta om Gud – utan att få berätta om Gud? Men eftersom hon fortfarande får berätta att hon kommer från församlingen, så har hon kompromissat lite. Istället för altaret så har barnledarna numera med sig en kappsäck med rekvisita: en liten prästnalle, en bibel (som hon inte öppnar) och några foton på kyrkan.

Vid besöken berättar barnledarna att prästnallen jobbar i kyrkan precis som de själva, och så sjunger de sånger om vänskap och annat som står nära kyrkans värdegrund. Också bibelberättelserna har bytts ut mot historier om allas lika värde och liknande. Som den om handens alla fingrar som började tävla om vem som var bäst.

– Ringfingret tyckte bäst om sig själv, för att det glänste. Pekfingret tyckte att det var det viktigaste fingret, för att det kunde peka och visa vägen för alla. Lillfingret sa att det åtminstone står i raden som alla andra fingrar, och inte utanför på ett eget ställe så som tummen gör. Det gjorde tummen ledsen, men sen då fingrarna råkade falla ner för ett träd, så var det ändå tack vare tummen som de klarade sig, eftersom den kunde greppa tag i en gren från det andra hållet.

Wilhelm och Axel klistrar fast prydnader och glitter på sina julstjärnor.

Det är mycket man kan säga utan att nämna Gud, men enligt Susanne är de nya reglerna som knepigast då frågorna kommer direkt från barnen: Var är Gud begraven? Ligger han begraven under kyrkan?

– Då kan det vara lite svårt att veta vad man ska svara, säger Susanne.

– Men då daghemmen besöker oss kan vi fortfarande säga allt rakt ut, så nu ska det bli riktigt roligt med julvandringarna i kyrkan, de brukar vara välbesökta.

I dagklubben får Gud synas

Inte heller i församlingens dagklubb behöver något skrivas om – här har alla sjungit ”Vi sätter oss i ringen” på samlingen, och efteråt har Bitta berättat om Maria som fick ögon runda av förvåning då ängeln Gabriel plötsligt kom på besök. Medan Ava pysslar med sin ängel vid runda bordet, säger hon att man också kan göra ängel-spår i snön ifall man lägger sig och viftar med både armarna och benen. Förutom änglar, ska de också pyssla gula stjärnor idag och Wilhelm har redan kommit igång med den uppgiften. Han klipper i kartong och skruttar gula lappar av silkespapper. 

”Stjärnor lyser bara på natten. Och då sover jag. För jag är ju ett barn.”

Då barnen börjar diskutera om de brukar se på stjärnorna i verkligheten, säger Idun att hon inte brukar göra det.

– För stjärnorna lyser bara på natten, säger hon. Och då sover jag.

– För jag är ju ett barn. 

Idun visar stolt den stjärna hon har pysslat på dagklubben i Sundom.

Församlingen samarbetar med stadens småbarnspedagogik

• Enligt läroplanen för småbarnspedagogiken har personalen vid daghemmen ansvaret för åskådningsfostran.
• Församlingen kan erbjuda kulturella utrymmen och byggnader som lärmiljö, sakkunskap inom kristen åskådning och stöd vid kris. 
• Församlingen vill genom samarbetet med stadens småbarnspedagogik inkludera alla barn och respektera mångfalden i barngrupperna.
• Samarbetet med staden omfattar ett besök av församlingens barnledare per termin, vid intresse ett kyrkobesök per år samt jul- och påskkyrka.
• Samarbetet innebär även att daghemmet vid behov har tillgång till församlingens övriga medarbetare, till exempel i en krissituation.
• Samarbetet utgår från Lagen om småbarnspedagogik.

Text: Hanna Klingenberg
Foto: Camilla Andersson