Susann har mist flera kära – tror på ett liv efter detta

– När min Alzheimersjuka mamma låg på dödsbädden frågade hon mig ”Hur ska jag göra när jag dör? Tror du att jag får se mamma och pappa?” Jag vet ju inte, men svarade som jag tror: ”Du kommer att se en tunnel och ett ljus i tunneln. Gå mot ljuset, så får du träffa din mamma och pappa”. Då blev mamma nöjd.

Susann Furu är journalist och redigerare på HSS-media. Hon är intresserad av människor och har också studerat utvecklingspsykologi. År 2020 tog hon examen som mental tränare från Norrvalla.

Utbildningen hjälpte henne då inte bara mamman utan också hennes man och hennes svärfar dog inom loppet av sju och en halv månad. Förlusterna har gjort att Susann funderat mycket på sorg och hur man kan komma vidare när det värsta inträffat.

En tumör på hjärnan

Susann Furus man Jan dog på midsommaren 2022, två månader efter att en stor fjärilsformad tumör upptäckts i hjärnan. Han hade under en tid känt av symptomen, men arbetshälsovården trodde att tröttheten och glömskan berodde på utmattning.

Symtomen förvärrades och på akuten upptäcktes tumören. I väntan på biopsi i Åbo, förvärrades symtomen från dag till dag. Efter biopsin var det inte längre möjligt för Jan att bo hemma.

– På fredagen gick han med rullator. När jag på måndagen skulle lära mig hur jag skulle hjälpa till hade Jan redan blivit så dålig att han dessutom behövde ha med en sköterska. Följande dag gick han inte längre, utan behövde rullstol.

Cancern hela tiden steget före

Jan och Susann hann inte anpassa sig till försämringarna i hans hälsa.

– Samtidigt hade vi en bra sista tid tillsammans. Jan kände nog kärleken och hur mycket alla i omgivningen brydde sig om honom.

Jan kände nog kärleken och hur mycket alla i omgivningen brydde sig om honom.

Susann berättar att Jan var nöjd, aldrig oroad eller bekymrad över vad som skulle komma. Det var en trygghet för honom att han inte trodde att döden betydde slutet, utan att själen lever vidare.

Han kunde ta tillvara alla små glädjestunder. När han var på besök hemma satt han ute på terrassen och tittade ut över Söderfjärden och åt sin favoritmat och glass.

– När han mot slutet flyttades till onkologen fanns där en stor balkong med soffor och pelargoner. Han tyckte att han var på det bästa stället. Jag hälsade på honom dagligen med kaffe och bulla.

Perfekt timing att dö

De sista fem dagarna låg Jan i koma. Deras respektive barn och Susann vakade hos honom enligt ett schema, dygnet runt. Den sista dagen märkte Susanns barn att andningen ändrades och att slutet närmade sig.

– ”Om du vill ha en perfekt timing att lämna, så kommer mamma och din syster hit klockan fyra”, sa min dotter till honom. Jag hann vara där en kvart och hans syster lite längre, innan han dog. Vi sa åt honom att du kan nog lämna nu, allt är som det ska.

Förlorade barnens far 29 år tidigare

När Jan hastigt blev dålig och dog var det som om historien upprepade sig. 29 år tidigare hade Susann Furus förste man Bengt dött som 34-åring.

– Den lilla tumör som hittades efter många undersökningar, och som läkarna trodde var godartad, visade sig vara en del av en större tumör på fyra och ett halv kilo som sträckte sig runt hela magen.

När Bengt dog ett och ett halvt år efter att tumören hittats stod Susann ensam med en fyraårig dotter och en tvåårig son. Hon hade starka skuldkänslor och kände att hon inte hade räckt till.

– Vid den här tiden fanns varken krishjälp eller någon form av samtalsstöd inom arbetshälsovården. Efter Bengts död fastnade jag i sorgen.

Till sist tog hon kontakt med cancerkuratorn och fick hjälp.

– Men under 10–15 år tänkte jag mycket på honom. Det kom i skov. Jag saknade honom speciellt vid andra svårigheter i livet. Hur skulle det ha varit om han funnits här? Också vid tillfällen som när vår dotter tog studenten och sonen sin yrkesexamen kändes saknaden.

Sorgbearbetning och en mening med allt

Sorg är en väldigt individuell process och den består av en mängd olika delar. Sorgen kan bosätta sig inte bara i själen utan också i kroppen.

– När Jan dog år 2022 fick jag dubbelseende, rytmstörningar, magproblem och värk, konstaterar Susann.

För att komma igen sov hon mycket, tog alla chanser att skratta och läste alla sms-konversationer hon haft med Jan.

– Jag har funderat och kommit ihåg, både bra och mindre bra saker. Man måste bearbeta båda delarna.

Susann har också vandrat på Söderfjärden och försökt andas enbart tacksamhet. Mental och fysisk avslappning hjälper hennes kropp och själ att komma till ro. Hon har också skrivit öppet om sin sorg på Facebook.

– Det har varit terapeutiskt, men samtidigt märker jag av responsen att det kan vara betydelsefullt också för andra att läsa det jag skriver.

Med all den erfarenhet hon har av sorg skulle hon vilja hjälpa andra.

– Det måste finnas en mening i detta. Jag vet inte ännu hur, men språket är min grej så jag gör kanske något i skriftlig form.

Det måste finnas en mening i detta. Jag vet inte ännu hur, men språket är min grej så jag gör kanske något i skriftlig form.

Kärleken det viktigaste

Susann tror att våra dagar är räknade och på ett liv efter döden.

– Jag är uppvuxen i bibelbältet och tron har funnits i ryggmärgen, jag har insupit den med modersmjölken.

Eftersom hon känt närvaro av kära som avlidit har också hon blivit mer och mer övertygad om ett liv efter detta.

– Jag tror att den andra sidan är vårt egentliga hem. Det är därifrån vi kommer och dit vi återvänder. Tiden här på jorden är egentligen bara ett kort ögonblick. Den andra dimensionen är kanske inte så långt bort som vi tror, utan ganska nära.

Susann tror att vi är här för att utvecklas som själar och bli mer kärleksfulla.

– Därför kan jag inte tycka att det är synd om mig, trots mina förluster. Vi växer och utvecklas under motgångar och därför vill jag vara tacksam över vad jag fått lära mig. Med det sagt skulle jag nog vilja se lite fler rosor än törnen framöver längs min stig.

Lycklig idag

Idag glittrar Susanns ögon igen och hon verkar ha mycket glädje inombords.

– Jag hade ett liv med Bengt, ett med Jan, och nu är jag i begynnelsen av ett nytt liv med en ny man, som jag träffat i en samtalsgrupp för änkor och änklingar. Ur sorgen och förlusten kommer ny kärlek och nytt liv. Vi är jättetacksamma över det här.

Änkegrupp

Susann deltog i en änkgerupp som träffas på Seniorpunkten, Niklasvägen 1 i Smedsby. I gruppen delar deltagarna både sorgen och erfarenheterna som berör änkeskapet, konfidentiellt. Nästa träff hålls 14.2 klockan 18. Kontakt: korsholm.nuoretlesket@gmail.com.

Sorgbearbetningskurs

Vasa svenska församling ordnar en sorgbearbetningskurs som börjar 14.2.2024. Sista anmälningsdag till sorgbearbetningskursen är 9.2.

Läs mera om församlingens sorgbearbetningskurs

Text och foto: Jessica Morney.

Artikeln har ingått i Kyrknytt 1/2024.